Satsa på barnens vardagsmiljöer – mottagande och introduktion av flyktingbarn och ungdomar

Utgiven 5 maj 2006 | Författare: Cajsa Malmström
Utgivare: Stiftelsen Allmänna Barnhuset
Den här skriften utgår från konferensen ”Mottagande och introduktion av flyktingbarn och ungdomar – igår, idag och imorgon” som anordnades av Stiftelsen Allmänna Barnhuset på Sätra Bruk i ... Läs mer

Den här skriften utgår från konferensen ”Mottagande och introduktion av flyktingbarn och ungdomar – igår, idag och imorgon” som anordnades av Stiftelsen Allmänna Barnhuset på Sätra Bruk i november 2005.

Skriften belyser flyktingbarnens situation i Sverige ur olika perspektiv och visar på angelägna utvecklings- områden. Det genomgående budskapet är betydelsen av insatser i barnens vardagsmiljöer, och som Angel och Hjern konstaterar, är utformningen av flykting-mottagandet och introduktionsverksamheten kanske den viktigaste faktorn i den nyanlända flyktingens vardag. De menar också att det behövs mer tvärvetenskaplig forskning för att öka kunskapen om hur mottagande och introduktion kan främja nyanlända barns och ungdomars utveckling.

Skriften ger flera goda exempel på hur framgångsrikt arbete med flyktingbarn och ungdomar kan bedrivas i såväl förskola, skola som i hälso- och sjukvård. Det goda arbetet har i stor utsträckning skett på enskilda personers initiativ och engagemang och det har saknats nationella riktlinjer. Introduktionen av nyanlända på nationell nivå har främst handlat om att förkorta vägen till egen försörjning för de vuxna nyanlända. Under det senaste året har dock barn- och ungdomsfrågorna kommit alltmer i centrum och sedan april 2006 innehåller det nationella måldokumentet särskilda introduktionsmål för nyanlända barn och ungdomar med syfte att stödja kommunerna i arbetet med introduktionen av nyanlända barn och ungdomar. Myndigheten för skolutveckling har nu också fått uppdraget att ta fram en nationell strategi för nyanlända elevers skolgång.

Skolan har en central roll i flyktingbarnens vardag och det är av största vikt att personalen i skolan är uppmärksam på dessa barns och ungdomars utsatthet och kan möta dem där de som individer befinner sig, både vad gäller kunskaper och hälsa.

Välkomsten i Göteborg är ett utmärkt exempel på hur man kan samla kunskap och kompetens för att ge barnen och deras föräldrar en god start i svensk skola. Här arbetar man med hela familjen under ett antal veckor och kartlägger behov men lyfter även fram och stärker de kunskaper och kompetenser som familjen besitter. Därefter sker övergången till reguljär skolverksamhet på ett smidigt sätt.

Skriften visar också att barn i olika åldrar kräver olika typer av insatser. Forskning visar tydligt att tidiga insatser för barn och föräldrar i förskolan ger varaktigt goda resultat för barnens fortsatta utveckling. En annan grupp som också är viktig att uppmärksamma är de ungdomar som kommer sent under skoltiden. Myndigheten för skolutveckling presenterade vid konferensen på Sätra Bruk en kartläggning som visar att ungdomar som anländer till svensk skola efter tolv års ålder har specifika behov. De har kommit långt både i sin kognitiva utveckling och i sin språkutveckling. Detta faktum ställer höga krav på en individualiserad undervisning som tillåter ungdomarna att fortsätta att utveckla sina kunskaper och erfarenheter på modersmålet parallellt med att de lär sig svenska. Ett medvetet integrationsarbete är också nödvändigt för att underlätta ungdomarnas introduktion i skola och samhälle. I den här skriften kan man läsa om hur man på Östra gymnasiet i Umeå arbetar medvetet för att skapa bästa möjliga förutsättningar för de nyanlända eleverna på IVIK, introduktionskurs för invandrare inom individuella programmet, att lära och vidareutvecklas i en integrerad skolmiljö med många jämnåriga.

Den här skriften är ett välkommet bidrag till den fortsatta utvecklingen av mottagandet av flyktingbarn och ungdomar, dels för att den lyfter goda exempel att lära av, dels för att den visar på vikten av samverkan mellan olika parter i flyktingbarnets/ungdomens vardag och sist men inte minst för att den har ett främjande perspektiv som sätter flyktingbarnet och dess familj i centrum.