Remissvar Slopad straffrabatt för unga myndiga (SOU 2018:85)

Stiftelsen Allmänna Barnhuset uppskattar det gedigna faktaunderlag som tagits fram av utredningen. Vi beklagar dock att utredningen endast haft i uppdrag att utreda hur straffrabatten för lagöverträdare i åldern 18-20 år skulle kunna tas bort, inte utreda om detta är lämpligt eller föreslå alternativa åtgärder.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker inte utredningens förslag om repressionshöjningar för lagöverträdare i åldern 18–21 år

Vi instämmer i den slutsats som utredningen drar av aktuell statistik och forskning, att ”det inte finns något empiriskt, eller erfarenhetsbaserat, stöd för skärpta påföljder för unga lagöverträdare” (kapitel 6 sidan 199). I kapitel 7.4 sammanfattas tungt vägande skäl för en fortsatt särbehandling av unga lagöverträdare med hänvisning till psykologisk, medicinsk och kriminologisk forskning.

Vi anser inte att utredningen kunnat redovisa några godtagbara sakliga skäl för att avskaffa särbehandlingen av lagöverträdare i åldern 18–20 år. En stor del av utredningen ägnas istället åt olika förslag för att försöka minska de många negativa effekter en slopad straffrabatt skulle medföra. Vi anser inte att några av dessa är tillräckliga.

Vi anser att förebyggandet av unga lagöverträdares återfall i brott och underlättandet av deras rehabilitering och återanpassning väger tyngre än de skäl för en slopad straffrabatt som anges i utredningsdirektivet; krav på tydlighet i straffsystemet, förändring i synen på brott, samt förekomsten av yngre lagöverträdare i organiserad brottslighet i gängmiljö. Det framkommer inget i utredningen underlag som pekar på att en slopad straffrabatt skulle lösa dessa problem. De bör hanteras på annat sätt än hårdare straff för samtliga unga lagöverträdare med ökad risk för återfall och försämrade möjligheterna till rehabilitering och återanpassning.

Utredningen konstaterar att brottsligheten bland unga har gått ned. Ett stort antal ungdomar gör sig skyldiga till något eller några få brott. Ett litet antal gör sig skyldiga till många brott eller organiserad och gängrelaterad brottslighet.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset motsätter sig alla repressionshöjningar för lagöverträdare i åldern 15–17 år

Vi instämmer i utredningen huvudförslag att inte införa någon repressionshöjning för lagöverträdare som är 15–17 år. Utredningen gör i kapitel 7.4 en tydlig sammanfattning av skälen för att unga lagöverträdare behöver särbehandlas, inklusive barnets rättigheter enligt artiklarna 3, 37 och 40 i FN:s konvention om barnets rättigheter.

Utredningen redovisar ändå tre alternativa förslag till minskad grad av straffreduktion för barn som är 15–17 år, för att mildra den tröskeleffekt som införandet av en slopad straffrabatt för de som är 18–21 år skulle innebära. Alla de tre alternativen skulle medföra ökad grad av repression mot lagöverträdare som är 15–17 år. Vi anser inte att utredningen redovisar några godtagbara sakliga skäl för strängare straff mot barn. Minskade tröskeleffekter kan inte motivera de försämringar för det lagöverträdande barnets möjligheter att återanpassas till och ta på sig en konstruktiv roll i samhället.

Vi vill påpeka att Barnrättskommittén rekommenderar att rättskipningsregler för unga lagöverträdare fullständigt och undantagslöst tillämpas för brott som begåtts av personer äldre än åldersgränsen för straffrättsligt ansvar men före 18 års ålder (Allmän kommentar nr 10 punkt 38).

Ärendet har beretts av Bengt Söderström.

Läs hela remissvaret som pdf:

Remissvar SOU 2018-85 Slopad straffrabatt för unga myndiga (pdf)