SBU-rapport om insatser vid våld och försummelse – Det kommer inte dimpa ner någon supermetod

SBU publicerar i dagarna en systematisk genomgång av öppenvårdsinsatser för familjer där barn utsätts för våld och försummelse. Våld i nära relationer inklusive våld mot barn är ett betydande folkhälsoproblem som generar enorma kostnader för enskilda och för samhället.

Våld och försummelse mot barn inom familjen kan se ut på många sätt och kräva olika typer av insatser. Situationen är ofta komplicerad med flera samtidigt pågående utredningar och stödinsatser, skilda behov hos barn och föräldrar och olika förutsättningar för de som utsätts för och de som utövar våldet. Det kan vara frustrerande komplext och lätt för den som ska hjälpa familjen att hänge sig åt en förhoppning om en metod som kan lösa allt.

Det finns alldeles för lite forskning om insatser och behandlingsprogram för barn som utsatts för våld eller försummelse och deras föräldrar. Av SBU:s rapport framgår tydligt att det ännu inte finns några metoder som har beforskats tillräckligt mycket för vi ska vara helt säkra på att de fungerar. Ett par metoder bedöms ha visst forskningsstöd, men de riktar sig till avgränsade delar av målgruppen. Ingen av de metoder som undersöks är avsedd för alla typer av familjer. SBU konstaterar att mycket mer forskning behövs.

Men, vi kan inte vänta på att en supermetod ska dimpa ned någonstans ifrån, utvärderad och klar med säkerställd effekt på alla typer av våld och familjeförhållanden. Vi måste självklart erbjuda varje familj det bästa vi kan här och nu, och utvärdera hur det går.

När vi upptäcker att det stöd vi har att erbjuda inte fungerar för en viss grupp familjer, då behöver vi göra precis det som SBU rekommenderar (s 118): Definiera behov och förutsättningar, söka den mest lovande metoder vi kan hitta, anpassa och revidera den för att passa i vår kontext och därefter pröva och utvärdera vad den ger för effekt.

Ett antal sådana arbeten pågår i Sverige. Vi på Stiftelsen Allmänna Barnhuset har sedan flera år arbetat med att på det sättet implementera CPC-CBT, i Sverige kallat KIBB, i samarbete med forskare vid Linnéuniversitetet och Linköpings universitet. Det är en amerikansk metod som bedömdes vara den mest lovande vid barnmisshandel för barn (3-17) och föräldrar (även våldsutövande) som efter skyddsbedömning ska fortsätta leva tillsammans, en situation där behandlingsalternativ tidigare fattades. Behandlare har nu utbildats, metoden har reviderats och anpassats och utvärdering pågår, med lovande resultat.

Glädjande nog arbetar andra med motsvarande satsningar på implementering, anpassning och utvärdering av fler lovande metoder i Sverige, till exempel: TF-KBT för traumatiserade barn utsatta för våld och övergrepp och deras stödjande föräldrar; CPP för barn (0-6) som upplevt våld och deras skyddande förälder; Project Support för våldsutsatta mammor med barn (3-9 år); Kid´s Club för barn (6-12) som bevittnat våld mot sin mamma och för mammorna.

Utvecklingsarbetet innebär att det nu finns metoder som socialtjänst och hälso- och sjukvård kan känna sig trygga med att använda, de har det bästa forskningsstöd som går att hitta i dagsläget. Det är angeläget att kommuner och landsting också bidrar med tid och resurser som gör det möjligt att genomföra framtida utvärderingar som kan ge oss mer vägledning i val av metod.  Fler metoder behöver prövas i Sverige och utvärderas på samma sätt.

Att läsa

Kontakt och frågor

Maila oss på info@allmannabarnhuset.se