Remissvar avseende vissa skador och dödsfall Ds 2017:47

Socialdepartementet diarienummer S2017/05521/FST

Utredningsverksamheten enligt lagen (2007:606) om utredningar avseende vissa skador och dödsfall (LUD) har under en längre tid varit föremål för kritik. Stiftelsen Allmänna Barnhuset välkomnar därför den översyn av lagen som nu genomförts.

Barnhuset ställer sig positivt till förslaget om utvidgad målgrupp för utredningarna avseende barn, men anser att det inte är tillräckligt långtgående. Vi ser inte heller att de förslag som lämnas till fullo möter upp mot den kritik som Statskontoret tidigare lämnat.[1] Bland annat saknas förslag för hur tillsyn ska göras i varje enskilt fall i kombination med en rapport som ger en sammanfattande, övergripande analys.

Det saknas också förslag för hur utredningsverksamheten ska utvecklas så att den får ett större fokus på personliga kontakter och intervjuer med relevanta personer istället för på myndigheternas dokumentation.

 

8.1. Promemorians förslag: Syftet med utredningsverksamheten ska vara att ge regeringen underlag för beslut om åtgärder som har som mål att förebygga att barn far illa eller att kvinnor och män utsätts för våld eller andra övergrepp av närstående eller tidigare närstående personer. En utredning ska klarlägga händelseförloppet och orsaken till händelsen samt vilka åtgärder som har vidtagits eller kunnat vidtas för att skydda barnet eller skydda, stödja och hjälpa kvinnan eller mannen som utsatts för brott.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget.

 

8.2. Promemorians förslag: Fall där barn, av närstående eller tidigare närstående, tillfogats sådan sjukdom eller skada som avses i 3 kap. 6 § brottsbalken (grov misshandel) ska omfattas av en utredning. Försök eller förberedelse till mord, dråp, barnadråp eller grov misshandel, liksom stämpling till mord, dråp eller grov misshandel ska utredas beträffande barn. Försök, förberedelse eller stämpling till mord eller dråp ska utredas beträffande vuxna.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset välkomnar förslaget att utvidga målgruppen, men anser inte att det är tillräckligt långtgående. FN:s barnrättskommitté gör en vid tolkning av begreppet våld mot barn. Den begränsar sig inte till fysiskt våld utan innefattar alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försummelse, misshandel eller utnyttjande – däribland sexuella övergrepp, oavsett ålder på förövare. Kommittén understryker att barn kan uppleva våld från vuxna, men att våld också kan förekomma bland barn. Dessutom innefattas barn som skadar sig själva i begreppet.

Liksom Kommittén mot barnmisshandel anser Barnhuset att allt dödligt våld mot barn bör utredas, oavsett vem som varit förövare. Om det finns  särskilda skäl kan då  dödsfall som inte lett till fällande dom bli föremål för utredning, till exempel fall där barn dödar barn eller, så kallade utvidgade självmord och fall där det är klarlagt att ett barn har dött av yttre våld men där det inte går att bevisa vem som är skyldig.[2]

Barn som dör av oklara omständigheter och barn som dör utan att diagnos ställs är ytterligare en grupp som särskilt viktig att utreda. Barnhuset anser att fall där barn avlidit till följd av olyckor också borde ingå i målgruppen för dödsfallsutredningarna. Även om ingen närstående ställts till ansvar för vad som hänt kan dödsfallet ha samband med olika former av våld, till exempel omsorgssvikt. Ett exempel kan vara en trafikolycka där både förare och barn avlidit och föraren varit alkohol -eller drogpåverkad. Ett annat exempel kan vara olyckor som ägt rum på grund av bristande tillsyn av barnet.

Även fall där barn tagit sitt eget liv borde vara föremål för dödsfallsutredningar. Våld och övergrepp mot barn har ett starkt samband med suicidförsök hos barn.  En nationell kartläggning som Stiftelsen Allmänna Barnhuset genomfört tillsammans med Karlstads universitet visade att det var minst tre gånger så vanligt med suicidtankar bland de elever som varit utsatta för barnmisshandel än bland elever som inte varit det. Drygt 13 procent av de elever som utsatts för barnmisshandel hade försökt ta sitt liv i jämförelse med knappt två procent bland elever som inte utsatts. Av de elever som varit utsatta för fyra till fem former av barnmisshandel rapporterade 50 procent att de vid upprepade tillfällen skadat sig själva (fem gånger eller fler). 46 procent uppgav att de ofta haft tankar på att ta sitt liv, och 21 procent hade försökt ta sitt liv vid minst fem tillfällen.[3]

Genom att utesluta fall där barn omkommit av oklara orsaker,  till följd av olyckor eller tagit sitt liv kommer inte de åtgärder som åtgärder som har vidtagits eller kunnat vidtas för att skydda barnet att utredas på ett tillfredsställande sätt.

 

8.3. Promemorians bedömning: Någon utvidgning av närståendebegreppet till att omfatta fler personer i offrets omgivning ska inte göras.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att målgruppen för dödsfallsutredningar avseende barn ska utvidgas till att inte enbart gälla brott begångna av närstående.

 

8.4. Promemorians förslag: Det är tillräckligt för att en utredning enligt lagen ska kunna genomföras att det finns anledning att anta att misshandeln eller dödsfallet har samband med något förhållande som inneburit att barnet eller den vuxne varit i behov av skydd.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget.

 

8.5. Promemorians bedömning: Socialstyrelsen ska tills vidare vara ansvarig utredningsmyndighet.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset avstår från att lämna synpunkter angående organisationsform.

 

8.6. Promemorians bedömning: Regeringen bör ge Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten i uppdrag att ta fram riktlinjer och rutiner som säkerställer att underrättelseskyldigheten efterlevs.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset instämmer i bedömningen.

 

8.7. Promemorians förslag: Utredningsmyndigheten ska ha rätt att inhämta sådana uppgifter om gärningspersonen som behövs för en utredning från de myndigheter och yrkesverksamma som kommit i kontakt med gärningspersonen. Familjerådgivningen, såväl den offentligt som enskilt drivna, ska omfattas av uppgiftsskyldigheten i lagen.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget.

 

8.8. Promemorians förslag: I nya bestämmelser klargörs att utredningsmyndigheten får anlita experter och sakkunniga för att biträda utredningen och att myndigheter som bedriver tillsyn över verksamhet som berörs av en utredning ska, efter begäran från utredningsmyndigheten, ställa experter till utredningens förfogande.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget.

 

8.9. Promemorians förslag: Tillsyn bör genomföras av verksamhet som berörs av en utredning enligt lagen.  Utredningsmyndigheten ska informera den myndighet som bedriver tillsyn att ett ärende inletts. Om tillsynsmyndigheten redan har utövat tillsyn eller inleder tillsyn med anledning av informationen enligt andra stycket, ska den myndighet som utövat tillsyn underrätta utredningsmyndigheten om vad som iakttagits i tillsynen och om vilka åtgärder som vidtagits med anledning av tillsynen.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget, men ser inte att det fullt ut möter upp mot den kritik som Statskontoret tidigare lämnat eller förslaget om att en individuell rapport behöver skrivas i varje ärende. [4]

 

8.10. Promemorians bedömning: Utredningsmyndigheten ska vartannat år tillhandahålla regeringen en rapport som ska kunna utgöra ett beslutsunderlag så att regeringen, eller annan som har regeringens uppdrag, ska kunna besluta om åtgärder som har som mål att förebygga att barn far illa eller att kvinnor och män utsätts för övergrepp av närstående eller tidigare närstående.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset instämmer i bedömningen.

 

8.11. Promemorians förslag: Sekretess med ett omvänt skaderekvisit ska gälla för uppgift om enskilds personliga förhållanden som hänför sig till myndighets verksamhet som avser utredningar enligt lagen.

Sekretess med omvänt skaderekvisit ska gälla även för uppgift som hänför sig till myndighets verksamhet för att biträda utredningsmyndigheten. En ny bestämmelse om tystnadsplikt för enskild, eller den som är eller varit verksam inom enskild verksamhet, och som medverkat i en utredning enligt lagen ska införas.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget.

 

Remissvaret har beretts av Åsa Landberg

2017-12-18

Cecilia Sjölander                         Anne Marie Brodén
Generalsekreterare                     Ordförande

Här kan du ladda ner remissvaret som pdf

 

 

[1] Statskontoret, Sorgen finns det inga ord för. Om utredningar av vissa dödsfall. Rapport 2014:19

[2] Socialdepartementet (2001). Barnmisshandel – att förebygga och åtgärda. SOU 2001:72.

[3] Jernbro, C. & Janson, S. (2017). Våld mot barn 2016. En nationell kartläggning. Stiftelsen Allmänna Barnhuset.

[4] Statskontoret. (2014). Sorgen finns det inga ord för. Om utredningar av vissa dödsfall. Rapport 2014:19.