Remissvar: Barnkonventionen som lag SOU 2016:19

Betänkande (SOU 2016:19) Barnkonventionen blir svensk lag
Ställd till Socialdepartementet Dnr S2016/01918/FST

Inledning

Barnets mänskliga rättigheter

Stiftelsen Allmänna Barnhuset välkomnar förslaget om att göra FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) till svensk lag. Barnkonventionen utgör ett av de nio grundläggande internationella instrument för mänskliga rättigheter som antagits av FN:s generalförsamling. Barnrättighetsutredningen presenterar i sitt betänkande förslag på hur barnkonventionen kan göras till svensk lag.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset instämmer i utredningens bedömning om att barnkonventionen bör antas som svensk lag och därmed bli direkt tillämplig i det svenska rättssystemet. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att det är ett steg i rätt riktning som innebär en stor betydelse för varje enskilt barn att få sina rättigheter tillgodosedda. På så vis tydliggörs barnets ställning som rättighetsbärare och därmed ökar möjligheten för barn att ställa krav på omvärlden att få sina rättigheter tillgodosedda. Det blir även tydligare för alla som arbetar med eller för barn att barnkonventionen gäller för alla barn inom Sveriges jurisdiktion. Att barnkonventionen nu är på förslag att antas som svensk lag är oerhört viktigt.

Barnkonventionen är en av de konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige har valt att ratificera och därmed anslutit sig till. Sverige var starkt pådrivande i processen när barnkonventionen arbetades fram inom Förenta Nationerna, FN. Sverige var dessutom ett av de första länderna i världen som ratificerade barnkonventionen. Om en kränkning sker av de mänskliga rättigheterna är det i första hand den aktuella statens ansvar att se till att den enskilde får upprättelse. Sverige har varit ett föregångsland på många områden bland annat var vi först med att lagstifta mot barnaga. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att det är viktigt att vi fortsätter vara ett föregångsland genom att nu göra barnkonventionen till lag.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset ser vikten av att barnkonventionen antas som lag i Sverige genom flera av de områden som vi är verksamma inom. Detta gäller framförallt barn i utsatta situationer, barn som inte får de goda uppväxtvillkor de har rätt till. Barn har idag ingen reell möjlighet att utkräva sina rättigheter enligt barnkonventionen. Sverige har förbundit sig att följa barnkonventionen men eftersom den inte ännu är antagen som lag är den inte direkt tillämplig i det svenska rättssystemet. Genom att anta barnkonventionen som lag får barn en möjlighet att överklaga myndighetsbeslut vilket de inte har idag. Vikten av att anta barnkonventionen som lag blir särskilt tydlig när det handlar om att se till barnets bästa, rätten att få information och rätten att komma till tals. Rättigheter som kan vara svåra att lagstifta kring i alla situationer på annat sätt än genom att anta barnkonventionen som lag.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset har i sitt eget arbete med fokus på barn i utsatta situationer samt i samarbete med andra organisationer uppmärksammat att det finns brister i tillämpning av barnkonventionen för barn som omhändertas och placeras i familjehem, HVB-hem och särskilda ungdomshem samt psykiatrisk tvångsvård och arrest och häkte. Så även barn som utsätts för våld och eller sexuella övergrepp, barn i separation och vårdnadstvister, barn som utsätts för kränkningar och barn till anhöriga.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset, som är en statlig stiftelse, yttrar sig över förslagen utifrån sitt uppdrag att stödja forskning, bedriva metodutvecklings projekt samt sprida kunskap från dessa om barn i utsatta situationer. Dessutom kommer Stiftelsen Allmänna Barnhuset ge förslag till regeringen som är viktiga att uppmärksamma i det fortsatta transformeringsarbetet i anslutning till kapitel 5 och kapitel 7.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill understryka att det finns flera utvecklingsområden för att leva upp till barnkonventionen som rör barn i migration, barn med funktionsnedsättning, barn som omhändertas och placeras, barn som utsätts för våld och övergrepp och barn i vårdnadstvister. Det gäller framförallt artikel 2, om icke diskriminering att konventionen gäller alla barn som vistas i Sverige, artikel 3, om att barnets bästa ska komma i främsta rummet, artikel 6, barnets rätt till liv och utveckling och artikel 12, om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och bli hörd.

Barns rätt till information är en viktig utgångspunkt i betänkandet som helhet och behandlas genomgående som en del av artikel 12, barnets rätt att uttrycka sina åsikter och bli hörd. För ett fullständigt genomförande av artikel 12 krävs det att barnet har fått all relevant information, samt att den som är ansvarig för informationen försäkrar sig om att barnet har förstått. Denna utgångspunkt är viktig och ger en tydlig signal om informationens viktiga ställning i sammanhanget.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset saknar ett tydliggörande av begreppet information i betänkandet. Det är stor skillnad på muntlig information, som kan jämföras med ett samtal där den som informeras har möjlighet att ställa följdfrågor, och skriftlig information, som allra oftast innebär envägskommunikation. Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill poängtera att alla barn behöver särskilt anpassad information. För muntlig sådan är bland annat anpassad samtalsmetodik och miljö avgörande, och för skriftlig information är det viktigt att texterna, bilderna, det eventuella ljudet, grafiken och inte minst informationskanalerna är anpassade efter barnets ålder och kognitiva mognad.

Utredningen lyfter i flera förslag att information ska utformas och anpassas så att den blir tillgänglig för barn, samt att det är viktigt att informationsmaterialet når ut till de barn som berörs av den aktuella verksamheten. Stiftelsen Allmänna Barnhuset är helt enig med utredningen i detta, men vill särskilt framhålla vikten av evidensbaserad kunskap när det kommer till framställning av skrift, bild och/eller ljud riktad till barn. Stiftelsen Allmänna Barnhuset menar att det i dag saknas sammanhållen kunskap om vad som krävs för att på ett evidensbaserat sätt nå barn i olika ålderskategorier. För att de informationsinsatser som utredningen föreslår ska ge önskad effekt och kunskap till barnen ser vi ett stort behov av en plattform av något slag som samlar den kunskap som finns i dag.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset instämmer i utredningens bedömning att för att barnets rättigheter ska få önskat genomslag krävs, vid sidan av inkorporering, fortsatt transformering. Det krävs därutöver en kombination av olika åtgärder såsom lagstiftning, information, utbildning och samordning mellan olika aktörer på olika nivåer i samhället.

1 Författningsförslag

1.3 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen(1971:291)

1.4 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

1.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

1.6 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag 1.3, 1.4, 1,5 och 1,6 men vill särskilt uppmärksamma strukturen på de nya lydelserna. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser, i likhet med utredningen, att barnets bästa grundar sig i att barnet först får tillgång till relevant information, därefter ska barnet ha möjlighet att uttrycka sina åsikter. Först när detta är gjort kan en korrekt bedömning av barnets bästa genomföras.

  • Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att de förslag till ändringar som föreslås i lagstiftningen bör förtydligas i den kommande propositionen, med att barnet först ska få relevant information, därefter ska barnet ges en möjlighet att uttrycka sina åsikter samt att en bedömning av barnets bästa genomföras.

Barnrättskommittén skriver i sin allmänna kommentar nummer 12 från 2009 att konventionsstaterna ska tillförsäkra alla barn som är ”i stånd att bilda egna åsikter” rätten att bli hörd. Barnrättskommittén menar att frasen inte ska ses som en begränsning, utan snarare som en skyldighet samt att konventionsstaterna inte kan utgå från antagandet att ett barn inte kan uttrycka sina åsikter. Tvärtom ska det förutsättas att barnet är i stånd att bilda sina egna åsikter och erkänna att barnet har rätt att uttrycka dessa. Det är inte barnets ansvar att först bevisa sin förmåga.

Kommittén betonar även att barnets rätt att bli hörd inte har någon angiven åldersgräns och avråder konventionsstaterna från att sätta åldersgränser, som begränsar barnets rätt att bli hörd i alla frågor som rör barnet. I detta avseende betonar kommittén följande:

  • att begreppet barn som rättighetsbärare är ”… förankrat i barnets dagliga liv från det tidigaste stadiet”. Forskning visar att barnet kan bilda åsikter vid mycket ung ålder, även om barnet kanske inte kan uttrycka dessa åsikter verbalt. Följaktligen kräver ett fullständigt genomförande av artikel 12 att man erkänner och respekterar ickeverbal kommunikation som lek, kroppsspråk, ansiktsuttryck och teckningar och målningar som mycket små barn kan använda för att visa att de förstått samt för att uttrycka sina val och preferenser.
  • För det andra är det inte nödvändigt att barnet har utförlig kunskap om alla aspekter i frågan som påverkar barnet, men däremot ska barnet ha tillräcklig förståelse för att kunna bilda sig åsikter i frågan.

5 Iakttagelser på de kartlagda områdena

Barnrättighetsutredningen har identifierat fyra områden som de ansett särskilt angelägna att kartlägga, det gäller barn i migration, stöd och service till barn med funktionsnedsättning, barn som bevittnar våld inom familjen och barn som har utsatts för våld inom familjen.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset har inom ramen för sitt arbete erfarenheter inom dessa områden där barn är särskilt utsatta och kommer i detta kapitel ge exempel på fler förslag inom ramen för de kartlagda områdena.

5.1 Barn i migrationsprocessen

5.1.5 Barnets rätt att uttrycka sina åsikter

Betänkandet understryker barnrättskommitténs synpunkter att ”dessa barn måste förses med all relevant information, på sitt eget språk, om sina rättigheter och om asylprocessen så att de kan göra sina röster hörda och för att deras åsikter ska beaktas” (s. 170). I följande delar av 5.1.5 beskrivs brister som uppmärksammats rörande artikel 12, bland annat om barnet har hörts i de migrationsbeslut som granskats. Intervjuade tjänstemän på Migrationsverket har också uttryckt ett behov av mer stöd och utbildning i hur man talar med barn, detta framkommer i de intervjuer som gjorts inom ramen för kartläggningen.

  • Stiftelsen Allmänna Barnhuset hade gärna sett att frågan rörande information till barn, särskilt skriftlig sådan, hade problematiserats och redovisats på likande sätt.

 

5.1.6 Våra bedömningar och förslag

Utredningens bedömning: I ärenden där sökanden är ett barn måste barnets skäl för ansökan utredas och framgå av Migrationsverkets beslut. Migrationsverkets bedömning av skälen för ansökan måste ha barnet i fokus.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset instämmer i bedömningen att barnets ställning som rättighetsbärare i handläggningen vid Migrationsverket, behöver stärkas och tillstyrker utredningens förslag. Kompetenshöjning hos handläggare och det tillägg i utlänningslagen som utredningen föreslår, är viktiga och nödvändiga steg för att åtgärda de brister som kartläggningen visat när det gäller att a) pröva barnets egna skäl för asylansökan och b) att barnets bästa utreds och särskilt beaktas samt c) barnets rätt att få information, få uttrycka sina åsikter och bli hörd.

Som utredningen konstaterar är det viktigt att stärka kompetensen hos Migrationsverkets handläggare som ansvarar för asylärenden som rör barn. Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill understryka att de interna utbildningar som Migrationsverket bedriver, enligt kartläggningen visat sig otillräckliga. Utbildningarna behöver ses över och kvalitetssäkras så att de garanterar en förståelse för barnet som rättighetsbärare och vad det innebär för tillämpningen av de nya förslagen i utlänningslagen. Utveckling av utbildningsinsatser på området behöver göras i samarbete med högskolor och aktörer som har sakkunskap på området.

FN:s barnrättskommitté har uppmärksammat och uttryckt oro för att barnspecifika former av förföljelse inte inkluderas i UtlL och därmed inte uttryckligen kan anges som grund för asyl.

  • Stiftelsen Allmänna Barnhuset förespråkar att ett tillägg görs i UtlL om att barnspecifika former av förföljelse kan anges som asylskäl. Ett sådant tillägg är viktigt för att understryka barnets rätt till en individuell prövning av sina egna asylskäl och att barnets bästa, artikel 3 i barnkonventionen, kan sättas i främsta rummet.

 

Utredningens förslag: Bestämmelsen om barnets bästa i 1 kap. 10 § utlänningslagen får en tydligare koppling till artikel 3 i barnkonventionen genom att det i lagen uttryckligen anges att barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas i fall som rör ett barn. Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset välkomnar att tillägget i 1 kap. 10 § utlänningslagen om att barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas. Även här behövs utbildningsinsatser för att åtgärda den okunskap som utredningen upptäckt råder när det gäller tillvägagångssättet för att göra en bedömning av barnets bästa som en process i flera steg, där det även ingår att ta hänsyn till barnets åsikter, enligt artikel 12 i barnkonventionen

Utredningens förslag: I utlänningslagen införs en bestämmelse som tydliggör att barnet ska få relevant information om exempelvis sina rättigheter, handläggningen, de beslut som kan komma att fattas och deras konsekvenser. Barnet ska också informeras om beslut varigenom ärendet avgörs och de skäl som bestämt utgången. Informationen ska anpassas till barnets ålder, mognad och andra individuella förutsättningar. Den som lämnar informationen ska så långt möjligt försäkra sig om att barnet förstått informationen. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Tillägget i 1 kap. 11 § utlänningslagen, om barnets rätt att uttrycka sina åsikter och blir hörd, det vill säga ett fullständigt genomförande av artikel 12, är mycket viktigt. Det innebär också som, utredningen tar upp, flera utmaningar, bland annat att utveckla och använda kommunikationsmedel som möjliggör för små barn och barn med funktionsnedsättning att komma till tals och att anpassa miljön. Det gäller att regelmässigt ha tillgång till och vid behov använda tolkar samt att översätta blanketter och informationsmaterial. I dessa delar har Barnombudsmannen rapporterat flera brister (Barnombudsmannen, Barn på flykt – Barns och ungas röster om mottagandet av ensamkommande barn, 2016). Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att det viktigt att information förmedlas direkt och personligt till barn. I mötet med barnet finns också möjlighet fånga upp och förklara det som barnet kanske inte omedelbart förstår.

Stiftelsen Allmänna Barnhusets bedömning och förslag:
Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill uppmärksamma att det finns flera utvecklingsområden när barnkonventionen blir lag som rör barn i migration, som inte tas upp i utredningen. Det gäller framförallt artikel 2, om icke diskriminering att konventionen gäller alla barn som vistas i Sverige och artikel 6, barnets rätt till liv och utveckling. Det gäller framförallt de barn som vistas i vårt land utan tillstånd. Stiftelsen Allmänna Barnhuset har publicerat rapporten ”Bli inte hopplösa” En studie om vardagsstrategier hos barn på flykt i en papperslös situation. Wahlström Smith & Ascher, 2016. Rapporten bygger på en studie om barns egna vardagsstrategier i en papperslös situation och visar att barnens tillvaro till stora delar präglades av en extrem utsatthet och påtaglig fattigdom. Många barn saknade basala förnödenheter såsom mat, kläder och husrum. Barnen var medvetna och djupt oroade över det och hade också strategier för att dölja sin och familjens ekonomiska utsatthet gentemot omgivningen. Strategierna var dels praktiskt-logiska för att försöka minska effekterna av hot och risker, dels psykosociala för att förminska den psykiska pressen på dem själva och närstående.

Det är allmänt känt att det idag, i Sverige, finns många ensamkommande barn som efter avslag, eller vid risk för avslag, har valt att avvika och leva här utan tillstånd. Många av dessa barn har heller inte någon mottagare i hemlandet. Vi vet också att det finns barn som lever i Sverige utan myndigheternas kännedom. Specifika rättigheter som gäller och blir aktuella för barn som lever här utan tillstånd med eller utan sina föräldrar är; artikel 24, barnets rätt till hälsa- och sjukvård, artikel 19 barnets rätt till skydd mot övergrepp och artikel 28, barnets rätt till utbildning.

  • Stiftelsen Allmänna Barnhuset föreslår att papperslösa barns rättigheter tydliggörs för yrkesverksamma som möter barnen, att barnkonventionen gäller för alla barn som vistas i Sverige.

Med lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige, finns det välgrundad anledning att tro att antalet barn och familjer som vistas här i en papperslös situation kommer att öka. De allra flesta barn har inte valt eller haft inflytande över sin situation och de omfattas redan nu av barnkonventionen och övriga internationella konventioner om mänskliga rättigheter som Sverige ratificerat eftersom de befinner sig inom svensk jurisdiktion.

  • Stiftelsen Allmänna Barnhuset föreslår att det görs en konsekvensanalys av lagen om tillfälliga begränsningar och hur den påverkar barn som söker asyl i Sverige, med eller utan föräldrar.

 

5.2 Stöd och service till barn med funktionsnedsättning

Som utredningen konstaterar gäller barnkonventionen alla barn och i artikel 2 och artikel 23 nämns gruppen barn med funktionsnedsättningar särskilt. Rätten att inte diskrimineras på grund av sin funktionsnedsättning är grundläggande för dessa barn. Kartläggningen visar på att det finns brister i processen som leder fram till beslut om insatser enligt LSS där barn inte alltid får sina rättigheter tillgodosedda enligt barnkonventionen.

Artikel 2, rätten att inte bli diskriminerad kopplad till artikel 23 om barnets möjlighet att aktivt delta i samhället på samma villkor som andra barn, gör att det för den här gruppen av barn ibland behövs extra resurser enligt artikel 4 för att nå upp till samma villkor som andra barn och därmed få sina rättigheter tillgodosedda.

Utredningen konstaterar att de diskrimineringsgrunder som omnämns i artikel 2 inte explicit kommer till uttryck i LSS. Stiftelsen Allmänna Barnhusets oroas över att det finns regionala skillnader i Sverige vilket gör att de insatser som barnen får enligt LSS ser olika ut beroende på var i Sverige barnen bor. Detta är även en fråga som belysts av barnrättskommittén i deras rekommendationer till Sverige år 2009 där de rekommenderar att Sverige stärker sina åtgärder för att övervaka och följa upp de beslut som fattas på kommunal och regional nivå för att ta itu med de återstående skillnaderna och för att säkerställa genomförandet av konventionen på alla nivåer.[1]

Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att rätten att inte bli diskriminerad och rätten att delta i samhället på samma villkor som andra barn bör få ökat genomslag i utredningar om insatser enligt LSS genom att dessa rättigheter inkluderas i det kunskapslyft som utredningen föreslår.

 

5.2.6 Våra bedömningar och förslag

Utredningens förslag: bestämmelsen om barnets bästa i 6 a § lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade får en tydligare koppling till artikel 3 i barnkonventionen genom att det uttryckligen anges att barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas vid åtgärder som rör ett barn. Vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter.

Det framkommer i kartläggningen att det finns brister i tillämpningen av barnets bästa i LSS. Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag att stärka LSS med förtydligande av barnets bästa i syfte att säkerställa barnet som rättighetsbärare och vikten av att barnet får rätt att uttrycka sina åsikter.

Utredningen lyfter LSS-kommitténs slutsatser om att principen om barnets bästa inte utgör ett kriterium enligt gällande rätt för att en LSS-insats ska beviljas. LSS-kommittén konstaterade att LSS är en rättighetslag vilket innebär att när de krav som uppställs för att en insats ska beviljas är uppfyllda, dvs. att en person som omfattas av lagen har ett behov av en insats som inte tillgodoses på annat sätt, ska också ett beslut om sådan insats meddelas. Utredningen skriver samtidigt att det inte finns någon grund för att avslå en ansökan om insats med hänsyn till barnets bästa.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset menar att även om LSS är en rättighetslag där insatserna baseras på de behov som barnet har ska inte de beslut som utredningen kommer fram till, kunna fattas utan att även barnets bästa har utretts. Barnets bästa ska avgöras i varje enskilt fall utifrån det individuella barnets specifika behov och med hänsyn till barnets personliga omständigheter. Som utredningen också påpekar måste ett barns bästa utredas och bedömas i det konkreta fallet och redovisas i det underlag som ligger till grund för beslutet.

Genom att bestämmelsen om barnets bästa i 6 a § LSS får en tydligare koppling till artikel 3 i barnkonventionen och att det uttryckligen anges att barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas vid åtgärder som rör ett barn samt att det vid bedömningen av barnets bästa ska hänsyn tas till barnets åsikter anser Stiftelsen Allmänna Barnhuset att det blir tydligare att utredningar om insatser enligt LSS måste ta hänsyn till barnets bästa.

Utredningens förslag: I lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade införs en bestämmelse som tydliggör att barnet ska få relevant information, om exempelvis sina rättigheter, handläggningen, de beslut som kan komma att fattas och dess konsekvenser. Barnet ska också informeras om beslut varigenom ärendet avgörs och de skäl som bestämt utgången. Informationen ska anpassas till barnets ålder, mognad och andra individuella förutsättningar. Den som ger information ska så långt möjligt försäkra sig om barnet fått informationen. Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag och vill uppmärksamma att FN:s barnrättskommitté har lyft att konventionsstaten är skyldig att säkerställa att även barn som har svårt att föra fram sina åsikter får möjlighet att göra det utifrån sina förutsättningar och kommunikationsverktyg.

Utredningens förslag: Socialstyrelsen får i uppdrag att genomföra en kartläggning av hur barnets rättigheter tillgodoses när det gäller LSS-insatser till barn och, utifrån kartläggningsresultatet, lämna förslag till åtgärder.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag om att ge Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en kartläggning.

  • Stiftelsen Allmänna Barnhuset saknar förslag i betänkandet under rubrik 5.2.2 barnets rätt till icke diskriminering och 5.2.4 barnets rätt till liv, överlevnad och utveckling. Stiftelsen Allmänna Barnhuset ser att det är av största vikt i framtagandet av propositionen att artiklarna 2 och 6 i barnkonventionen belyses närmare.

 

5.3.6 Vår bedömning

Utredningens bedömning: Det måste säkerställas att barn som bevittnat våld får stöd och hjälp av socialtjänsten när de är i behov av det. Vi delar den uppfattning som LVU-utredningen gett uttryck för i sitt slutbetänkande i fråga om möjligheten för socialnämnden att besluta om öppna insatser till barn under 15 år även om vårdnadshavaren inte samtycker till dem.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset instämmer i bedömningen att det måste säkerställas att barn som bevittnat våld får stöd och hjälp av socialtjänsten när de är i behov av det och socialnämnden bör ha möjlighet att besluta om öppna insatser till barn under 15 år även om vårdnadshavaren inte samtycker till dem.

Barnrättighetsutredningens kartläggning visar allvarliga brister i rättstillämpningen rörande barn som bevittnat våld inom familjen. Stiftelsen Allmänna Barnhuset ser att bristerna finns på fler områden än enbart vad gäller socialtjänstens utredningar och möjligheten för barn att få stöd eller hjälp. Några exempel är att barn som bevittnat våld inte tillåts vittna i brottsutredningar om inte bägge vårdnadshavarna godkänner det och bristande möjligheter att få komma till tals och bli skyddade när det kommer till tvister om vårdnad, boende och umgänge efter det att en förälder misshandlat den andra föräldern.

 

5.4.6 Våra förslag

Utredningens förslag: En särskild straffbestämmelse om misshandel av barn införs. För ett sådant brott döms en förälder eller en person under vars fostran, vård eller tillsyn ett barn står och som tillfogar barnet kroppsskada, sjukdom eller smärta eller utsätter barnet för våld eller försätter barnet i vanmakt eller något annat sådant tillstånd. Till skillnad från vad som gäller för misshandel krävs alltså inte att våldet har orsakat smärta. Straffet för misshandel av barn är fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, böter eller fängelse i högst sex månader. För grov misshandel av barn döms till fängelse i lägst ett år och högst sex år eller om brottet är synnerligen grovt till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Brotten benämns misshandel av barn respektive grov misshandel av barn.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget om att en särskild straffbestämmelse om misshandel av barn införs.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill även understryka vikten av att det finns en hel rad områden vad gäller våldsutsatta barns villkor som inte berörs i utredningen. Stiftelsen Allmänna Barnhuset ser många områden där våldsutsatta barns rättigheter kränks i praktiken. Det behöver åtgärdas om Sverige ska leva upp till barnkonventionens krav.

I en kunskapssammanställning om utsattheten för våld och kränkningar mot flickor och pojkar med funktionsnedsättning som Stiftelsen Allmänna Barnhuset tagit fram, i samarbete med Barnafrid, är det tydligt att barn med funktionsnedsättning är utsatta för våld i högre uträckning än barn utan funktionsnedsättning.

Barn med funktionsnedsättning har samma rättigheter som alla andra barn, men den sparsamma svenska forskning som finns på området tyder på att de inte alltid får tillgång till de rättigheterna när det gäller våldsutsatthet. De är diskriminerade i så motto att de är mer utsatta för våld än barn utan funktionsnedsättning. Det finns brister i rättsväsendets kompetens och handläggning vad gäller våldsutsatta barn med funktionsnedsättning. Vissa grupper av barn med funktionsnedsättning har sämre tillgång till information om våld än vad andra barn har, till exempel barn med kommunikationssvårigheter. Ibland är grunden generella brister. När barn i allmänhet inte har tillgång till information om våld, eller när våldsutsatta barn i allmänhet har svårt att få tillgång till behandling riskerar det att drabba barn med funktionsnedsättning särskilt hårt. Stiftelsen Allmänna Barnhuset befarar också att det finns en mindre grupp av barn som är extremt utsatta, dels beroende på att de har en svår eller flera olika funktionsnedsättningar, dels beroende på att de är utsatta för flera olika typer av våld och svåra livshändelser samtidigt.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att:

  • Strategier och förebyggande åtgärder som handlar om våld och övergrepp mot barn i allmänhet behöver innefatta ett funktionshinderperspektiv.
  • Kunskap om våld och övergrepp behöver innefattas i strategier och aktiviteter som handlar om flickor och pojkar med funktionsnedsättning.
  • Grundläggande kunskap om våld bör vara obligatorisk i samtliga grundutbildningar som riktar sig till personalkategorier som i sin yrkesutövning kommer att arbeta med barn, inklusive barn med funktionsnedsättning. Det regleras lämpligast genom examensordningen.
  • Institutionellt våld som kränkningar från personal, bältning och isolering behöver erkännas som former av våld och stoppas.
  • En moderniserad obligatorisk sex- och samlevnadsundervisning i skolan behöver utarbetas. Denna behöver innehålla en balans mellan relationskunskap, bejakande av sexualitet samt kunskap om risker och våld där funktionsnedsattas barns särskilda behov beaktas.
  • Alla barn, inklusive barn med funktionsnedsättning, ska få information om våld, om sina rättigheter och om vart de vänder sig om de eller en kompis blir utsatta. Det innebär att material behöver anpassas så att det blir tillgängligt för fler barn och att barn får adekvat information i skolan oavsett skolform.
  • Berörda verksamheter bör ges stöd att ta fram informationsmaterial om våld och övergrepp anpassat och tillgängligt för personer med olika typer av funktionsnedsättning.
  • Alla barn i landet ska ha tillgång till ett Barnahus om de misstänks vara utsatta för våld eller övergrepp. Barnahusens verksamhet behöver regleras nationellt vad gäller utformning och kvalitetsstandard. Till varje Barnahus rekommenderas att expertis knyts med särskild kunskap rörande barn med funktionsnedsättning samt kompetens att bistå i olika undersöknings- och intervjusituationer.
  • Alla barn, har efter behov, rätt till råd stöd och behandling efter utsatthet för våld och andra övergrepp. Bristerna, att hälso- och sjukvården sviker våldsutsatta barn, har påtalats i tidigare utredningar. Det finns anledning att på detta område göra ansvaret tydligt och att bättre organisera vården för att tillgodose traumatiserade barns behov inklusive barn med funktionsnedsättning, som sannolikt än mer sällan får den hjälp de behöver och har rätt till.

 

5.5.2 Våra förslag

Utredningens förslag: I förvaltningslagen införs en ny bestämmelse enligt vilken barnets bästa ska utredas och särskilt beaktas i ärenden som rör barn. Ett barn ska få relevant information och ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. En i princip likalydande bestämmelse införs, såvitt gäller mål som rör barn, i förvaltningsprocesslagen.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset välkomnar utredningens förslag till en ny bestämmelse i förvaltningslagen, men skulle gärna se en liknande formulering angående information som föreslås vad gäller utlänningslagen och lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Även förvaltningsmyndigheters beslut kan få stor påverkan på det enskilda barnets liv, men också barn som grupp. Således bör den föreslagna nya bestämmelsen i förvaltningslagen anpassas därefter. Precis som utredningen menar är det viktigt att alla myndigheter utreder om ett särskilt ärende berör ett särskilt barn eller barn som grupp. Om så är fallet är det viktigt att myndigheten i fråga redovisar hur barnets bästa beaktats, hur barn har fått komma till tals och hur barns åsikter har beaktats i förhållande till barnets ålder och mognad, men det är också, menar Stiftelsen Allmänna Barnhuset, av stor vikt att barnet ska få relevant information om exempelvis sina rättigheter, handläggningen, de beslut som kan komma att fattas och dess konsekvenser för ärendet. Barnet, alternativ de berörda barnen, ska också informeras om beslut varigenom ärendet avgörs och de skäl som bestämt utgången. Informationen ska anpassas till barnets ålder, mognad och andra individuella förutsättningar. Den som ger informationen ska så långt möjligt försäkra sig om att barnet förstått informationen.

 

6. Generella iakttagelser

Barnrättighetsutredningen har utifrån kartläggningen på de fyra områdena konstaterat att barnkonventionen inte har fått tillräckligt genomslag i rättstillämpningen. Stiftelsen Allmänna Barnhuset delar utredningens bedömning.

 

6.2.4 Barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i beslut tillgodoses inte

Utredningen har på ett förtjänstfullt sätt visat på flera brister när det gäller rättstillämpningen av artikel 12 i barnkonventionen. Som tas upp i utredningen finns det en syn på barn som har kontakt med socialtjänsten att de ska skyddas från delaktighet snarare än få förutsättningar att vara delaktig och skyddas i sitt deltagande.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill understryka att tillämpning av artikel 12 är ett viktigt utvecklingsområde när barnkonventionen blir lag. Stiftelsen Allmänna Barnhuset har lämnat stöd till ett forskningsprojekt med namnet: En politik för barns bästa eller en familjepolitik? Målkonflikter i socialtjänstens arbete med utsatta barn (Maria Heimer, PhD, Uppsala universitet). En första (opublicerad) rapport från forskningsprojektet visar att föräldrars delaktighet prioriteras framför barns delaktighet inom socialtjänsten då barn riskerar att fara illa på grund av sina föräldrar och brister i hemförhållande. Det innebär en risk för att det ursprungliga problemet ”tappas bort” och att insatsen inte är till någon hjälp för barnet eller till och med, att insats uteblir. I många av de ärenden som granskats har det lett till att barnen inte fått adekvat stöd. Stiftelsen Allmänna Barnhuset menar att det här är oacceptabla resultat av barnavårdsutredningar och står i skarp konflikt med barnets rättigheter enligt barnkonventionen. Om de uteblivna insatserna till skydd och stöd för barnet är en följd av föräldrar/vårdnadshavares rättigheter enligt Föräldrabalken är det ytterst angeläget med en översyn av rådande lagstiftning i dessa delar.

 

6.3.1 Lagstiftningsåtgärder

Stiftelsen Allmänna Barnhuset delar utredningens uppfattning om att det finns tydliga brister i rättstillämpningen i förhållande till barnkonventionens gällande bland annat utlänningslagen (2005:716), UtlL, och lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Stiftelsen Allmänna Barnhuset delar även uppfattningen om att de brister som konstaterats i tillämpningen av dessa två principer troligen även finns inom andra områden än de som ingått i kartläggningen. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att det är av yttersta vikt att kartläggningar inte avstannar. Kartläggningar måste få fortgå och då inkludera andra områden som kan vara källor till brister i lagstiftning och rättstillämpning då barnkonventionen träder i kraft som lag.

Principen om barnets bästa och barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade behöver därför, enligt vår mening, få ökat genomslag. Det är också viktigt att det i det fortsatta transformeringsarbetet skapas en tydlighet kring dessa principer. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser även i likhet med utredningen att barnkonventionen bör synliggöras i förarbeten och beaktas redan på utredningsstadiet.

 

Utredningens bedömningar:

  • Barnets bästa som ett tillvägagångssätt i beslutsprocesser bör få ökat genomslag i det fortsatta transformeringsarbetet.

  • Barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade behöver säkerställas i det fortsatta transformeringsarbetet. Det bör tydliggöras att barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade utgör en väsentlig del vid bedömningen av barnets bästa.

  • Frågan om hur vårdnadshavarens bestämmanderätt förhåller sig till barnets rätt att komma till tals bör uppmärksammas i det fortsatta arbetet.

  • Bestämmelser som innehåller begränsningar eller förbehåll när det gäller rätten för barnet att uttrycka sina åsikter bör ses över.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget om att barnets bästa som ett tillvägagångssätt i beslutsprocesser och barnets rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade behöver få ett ökat genomslag i tillämpningen av barnkonventionen. Eftersom barnets rätt att komma till tals kommer vara av yttersta vikt för att de ska kunna få sina rättigheter tillgodosedda behöver detta särskilt belysas och utredas vidare både för barn som grupp och för barn som befinner sig i utsatta situationer. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att det är särskilt viktigt för barn som placeras och i förhållande till vårdnadshavarens bestämmanderätt. Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill särskilt uppmärksamma vikten av detta i vårdnadstvister, den sociala barnavården och i kontakter med myndigheter och hälso- och sjukvården. Stiftelsen Allmänna Barnhuset föreslår därför att detta tydliggörs i propositioner att barn har rätt att komma till tals och få sina åsikter beaktade även om vårdnadshavare inte samtycker. Och för att barn som rättighetsbärare ska få större genomslagskraft. Motiveringen att barnet har för låg ålder, inte är tillräckligt moget, att barnet har en viss funktionsnedsättning eller av olika anledningar måste skyddas från att delta får inte vara vägledande för myndigheter, kommuner och landsting. Alla barn kan göra sin röst hörd om de ges rätt förutsättningar. Alla barn kanske inte vill göra sin röst hörd men de måste ges en möjlighet utifrån deras egen vilja, behov och förutsättningar. Istället bör det vara tydligt från lagstiftarens sida att det är myndigheternas, kommunernas och landstingens uppgift att skydda barnet i dess deltagande och i processen att göra sin röst hörd, inte från deltagande. Det blir även viktigt att skapa processer och miljöer som är anpassade för barn utifrån deras behov och som möjliggör för dem att få sin röst hörd och beaktad.

Utredningens förslag: Om förslagen i ett betänkande har betydelse för barns rättigheter, ska konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. En bestämmelse om detta tas in i 15 § kommitté- förordningen.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset delar utredningens åsikt att 15 § kommittéförordningen (1998:1474) ändras så att det framgår att om förslagen i ett betänkande har betydelse för barns rättigheter, ska konsekvenserna i det avseendet anges i betänkandet. Stiftelsen Allmänna Barnhuset understryker även vikten av att konsekvensbeskrivningen grundas på bidrag från barn utöver civilsamhället, experter, relevanta myndigheter, akademisk forskning och dokumenterad erfarenhet.

 

6.3.2 Möjlighet att utkräva rättigheterna

För att barn ska ha en reell möjlighet att utkräva sina rättigheter krävs det att de känner till sina rättigheter samt att det finns instanser som kan bistå i att rättsligt utkräva sina rättigheter. Utredningen föreslår att Barnombudsmannen ska få i uppdrag att bistå berörda myndigheter i att anpassa sin information till barn och unga. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att Barnombudsmannen är en lämplig aktör för detta men menar samtidigt att detta kommer krävas att resurser avsätts under en längre tid. Arbetet måste utformas på så vis att informationen från respektive myndighet anpassas till barnets ålder, mognad och andra individuella förutsättningar. Den som ger informationen ska dessutom så långt möjligt försäkra sig om att barnet förstått informationen. Varje myndighet kommer således behöva göra en utredning om hur de på bästa sätt informerar de barn och unga som berörs av deras verksamhet på bästa sätt utifrån barnets ålder, mognad och individuella förutsättningar.

Utredningens bedömning: Regeringen bör utreda om Barnombudsmannen bör ges möjlighet att föra talan för enskilda i de fall frågan är av särskild betydelse för rättstillämpningen eller på annat sätt är av särskilt intresse för genomförandet av barnkonventionen.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget om att Barnombudsmannen ska kunna driva enskilda ärenden.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset är medvetna om att utredningen inte haft till uppgift att se över möjligheten att ratificera det tredje fakultativa protokollet. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser dock att Sverige bör ratificera det tredje fakultativa protokollet om ett individuellt klagomålsförfarande. För att barn rättsligen ska kunna utkräva sina rättigheter krävs det att det finns instanser som kan bistå dem i den rättsliga processen och där de kan få sin sak prövad. Att inte ratificera det tredje fakultativa protokollet sänder signaler om att barns rättigheter inte är lika mycket värda som vuxnas rättigheter. Utan internationell rättslig instans att vända sig till då rättigheterna kränks har svenska barn ingen reell möjlighet att utkräva sina rättigheter gentemot staten och få upprättelse.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill ytterligare betona betydelsen av att berörda myndigheter, landsting och kommuner ska informera barn på ett lämpligt sett om deras rättigheter och om hur de ska få dessa tillgodosedda. Även Skolverket bör ha en central del i detta arbete. Vid de fall där barns rättigheter kränks är det av särskilt vikt att barn ska kunna utkräva skadestånd, detta är ett viktigt led i att säkerställa att barns rättigheter efterlevs.

Utredningens förslag: Statliga myndigheter som är centrala för att säkerställa barnets rättigheter får i uppdrag att vidta åtgärder för att göra den egna myndighetens verksamhet eller den verksamhet myndigheten ansvarar för känd, tillgänglig och anpassad för barn. Barnombudsmannen får i uppdrag att bistå de berörda myndigheterna i arbetet med detta.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset är positiv till utredningens förslag om att myndigheter som är centrala för att säkerställa barnets rättigheter ska göra sin verksamhet känd, tillgänglig och anpassad för barn. I likhet med utredningens bedömning ser Stiftelsen Allmänna Barnhuset detta som en absolut nödvändighet för att ett nytt synsätt på barn ska få fäste i Sverige och att barn i Sverige ska få en ökad ställning som rättighetsbärare.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill förtydliga att det finns fler myndigheter än de som nämns i betänkandet som är centrala för att säkerställa att barnets rättigheter tillgodoses. Enligt den nationella strategin för att stärka barnets rättigheter i Sverige betonas detta utifrån barnet som medborgare, patient, konsument och elev. Strategin poängterar också att detta ska gälla såväl i enskilda ärenden som när barn som kollektiv är berörda[2]. FN:s Barnrättskommitté lyfter också detta och menar att konventionsstaterna måste garantera att barnet kan uttrycka sina åsikter ”i alla frågor som rör barnet”[3]. De menar också att konventionsstaterna ska lyssna noggrant på barns åsikter inom alla områden där deras perspektiv kan förbättra kvaliteten på lösningarna[4]. Barnrättskommittén menar vidare att barnets rätt att bli hörd måste genomföras i de olika miljöer och situationer där barn växer upp, utvecklas och lär sig[5].

Mot bakgrund av detta och särskilt med barnets roll som medborgare i beaktande, ser Stiftelsen Allmänna Barnhuset att de allra flesta svenska myndigheter omfattas av detta, och bör inte begränsas till de som nämns i utredningen. Även regeringskansliet berörs av detta och Stiftelsen Allmänna Barnhuset skulle gärna se ett särskilt barn- och/eller ungdomsråd inom ramen för regeringskansliet som kan bidra med synpunkter och åsikter.

 

6.3.3 Administrativa och andra åtgärder

Utredningens förslag: Regeringen ska under en treårsperiod genomföra ett kunskapslyft för att höja kompetensen om barnkonventionen, de fakultativa protokoll som Sverige har tillträtt och barnets rättigheter bland olika yrkesgrupper som arbetar i statliga och kommunala myndigheter. Kunskapslyftet bör även omfatta förtroendevalda i stat, kommun och landsting. Insatserna bör syfta till att ge kunskap och kompetens om vad barnkonventionen och ett barnrättsperspektiv innebär i praktiken, i förhållande till den egna verksamheten. Det bör också ingå att sprida kunskap om metoder för att lyssna på barn och inhämta barns åsikter samt vad barnets bästa som ett tillvägagångssätt innebär. Även kunskapen om barns psykologiska utveckling, minnesfunktioner och förmåga att berätta bör ingå i kunskapslyftet. Syftet bör även vara att bidra till kunskaps- och erfarenhetsutbyte och till att skapa en samsyn kring tolkningen av barnets rättigheter utifrån barnrättskommitténs allmänna kommentarer. I kunskapslyftet bör bl.a. följande åtgärder ingå:

  • Barnombudsmannen får i uppdrag att genomföra utbildningsinsatser och bidra till spridning och användning av metoder för att stärka barnrättsperspektivet i myndigheters rättstillämpning. Inom ramen för uppdraget bör det också ingå att sprida barnrättskommitténs allmänna kommentarer som ett stöd i tolkningen av barnets rättigheter i rättstillämpningen.

  • Statliga myndigheter som är centrala för genomförandet av barnets rättigheter enligt barnkonventionen får i uppdrag att inom sina respektive verksamheter säkerställa att det finns ändamålsenlig kompetens om dessa rättigheter och om barnets utveckling och behov. Myndigheterna ska återrapportera vilka åtgärder som vidtagits för att uppnå detta mål.

  • Barnombudsmannen får möjlighet att erbjuda uppdragsutbildningar om barnkonventionen.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag och bedömningen om att ett kunskapslyft för att höja kompetensen om barnkonventionen och de fakultativa protokollen bland yrkesverksamma som arbetar i statliga och kommunala verksamheter är helt nödvändig.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill förtydliga att denna insats bör ske mer långsiktigt och inte begränsas till de tre år som utredningen föreslår. För att få genomslag och inkludera de senaste metoderna och den senaste forskningen måste kunskapslyftet sträcka sig över en längre period än tre år. Den bör heller inte begränsas till statliga, landstings och kommunala verksamheter. Många yrkesverksamma som möter barn i sin vardag arbetar idag i privatägda verksamheter så som friskolor, vårdbolag, det civila samhället samt privatägda/föräldrakooperativ förskolor. Samtliga yrkesverksamma som möter barn bör vara målgrupper för kunskapslyftet. Stiftelsen Allmänna Barnhuset ser även ett behov av att idrottsrörelsen involveras i kunskapslyftet. Riksidrottsförbundet, SISU och Centrum för idrottsforskning bör ges uppdrag inom ramen för kunskapslyftet.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser för att ett nytt synsätt ska kunna få varaktigt fäste måste utbildning och stödet göras tillgängligt på många olika sätt. Det måste vara målgruppsanpassat och på en sådan nivå att mottagaren kan relatera till material och information i sin vardag. En mer långsiktig insats än den som föreslås skulle innebära att fler målgrupper kan nås och att arbetet kontinuerligt kan uppdateras med den senaste forskningen och metoderna.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill understryka att artikel 4 i barnkonventionen innebär att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att genomföra rättigheterna i barnkonventionen. I fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har Sverige även åtagit sig att vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser. Denna artikel menar Stiftelsen Allmänna Barnhuset gör det extra viktigt att arbetet synliggörs i alla relevanta aktörers budgetar.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget att Barnombudsmannen ges i uppdrag att genomföra utbildningsinsatser och bidra med spridning och användning av metoder för att stärka barnrättsperspektivet i myndigheters rättstillämpning samt utbildningsinsatser till förtroendevalda inom stat, landsting och kommuner. Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker även att uppdraget omfattar spridning av barnrättskommitténs allmänna kommentarer samt att Barnombudsmannen får möjlighet att erbjuda uppdragsutbildningar om barnkonventionen.

Kunskapslyftet innebär enligt utredningens förslag omfattande utbildningsinsatser inom det barnrättsliga området, men även inom samtalsmetodik, pedagogik, språkvetenskap och barnpsykologi. Enligt förslaget ges Barnombudsmannen i uppdrag att stå för samtliga utbildningsinsatser. Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill poängtera vikten av evidensbaserad kunskap när det kommer till utbildning inom nämnda vetenskapsområden och önskar gärna att fler aktörer förutom länsstyrelserna kommer att ingå i Barnombudsmannens uppdragsutbildningar. Förslagsvis görs en bedömning utifrån varje enskilt vetenskapsområde hur en sådan utbildning bör utformas, här kan exempelvis Stiftelsen Allmänna Barnhuset bistå inom ramen för ett kunskapslyft. Idag arbetar Stiftelsen Allmänna Barnhuset med att stärka kompetensen hos professionella som i sin yrkesroll möter barn som placeras i familjehem, HVB-hem, särskilda ungdomshem och professionella som möter barn som är med om separation eller vårdnadstvister eller yrkesgrupper som möter barn som utsatts för våld och eller sexuella övergrepp.

Som ett led i kunskapslyftet menar utredningen att det bör säkerställas att flertalet högskoleutbildningar omfattar kunskap om barnets rättigheter. Detta för att kompetensen ska öka för relevanta yrkesgrupper. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att det är av stor betydelse att förändringar genomförs i flera högskoleutbildningar kring barnets rättigheter och att det framgår i examensordningen.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset saknar några utbildningar i betänkandet såsom journalistik och medie- och kommunikationsvetenskap. För att de informationsinsatser som utredningen föreslår på flera områden i betänkandet ska ge önskad effekt ser Stiftelsen Allmänna Barnhuset ett stort behov av kunskap om barnets rättigheter och hur man praktiskt tillämpar dessa kunskaper för dessa yrkesgrupper, något som i princip saknas helt i dag.

Utredningens bedömning: Regeringen bör utreda hur etablering av oberoende, lokala barnrättighetsbyråer kan främjas ekonomiskt. Med barnrättighetsbyråer avser vi byråer dit barn ska kunna vända sig för att få information och individuellt stöd för att få sina rättigheter tillgodosedda. Barnrättighetsbyråerna bör vara fristående från den statliga och kommunala organisationen och utgöra ett komplement till det stöd och de insatser som myndigheter och andra organisationer från det civila samhället erbjuder.

Barnrättsbyrån har gjort stor skillnad för barn i utsatta situationer. Barnrättsbyrån arbetar på uppdrag från det enskilda barnet och Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill understryka att det är viktigt att det finns aktörer som är självständiga och har förtroende från de som är mest utsatta.

Utredningen föreslår att regeringen bör utreda om etablering av oberoende Barnrättighetsbyråer. Stiftelsen Allmänna Barnhuset har inga synpunkter på förslaget men vill uppmärksamma att det främst är statens ansvar att säkerställa att barn får sina rättigheter tillgodosedda, vilket ligger i linje med förslagen i kapitel 6.3.2 och 6.3.3.

 

7 Barnkonventionen som svensk lag

7.5 Vårt förslag till inkorporering av barnkonventionen

Stiftelsen Allmänna Barnhuset välkomnar flera förslag på lagstiftningsändringar och redovisar nedan fler förslag på ändringar som vi mött genom våra utvecklingsarbeten de senaste åren.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill betona vikten av att förslagen till ny LVU som lades fram i juni 2015 skyndsamt genomförs. Både för att säkerställa barnets rätt till en trygg, säker och hög kvalitativ vård inom den sociala barnvården samt för att leva upp till de rekommendationer som Sverige fått av barnrättskommittén. Inom ramen för framtagande av proposition kring LVU finns det anledning att förstärka barnets rätt till en god utbildning.

Den osäkerhet som finns över att prata med barn utifrån ett barnrättsperspektiv, som uppmärksammats i utredningen, känner Stiftelsen Allmänna Barnhuset väl till. I synnerhet när det gäller en målgrupp som det inte fokuseras på i utredningen nämligen barn som har en förälder med missbruk, psykisk eller svår somatisk sjukdom, skada eller funktionsnedsättning. Barn som anhöriga har länge uppmärksammats som en sårbar grupp för att fara illa och utveckla egen ohälsa. Under senare år har vi i Sverige även börjat se att det bland dem finns ”unga omsorgsgivare”, barn som tar ett stort ansvar för att ge stöd, vård och hjälp till sina föräldrar och tar hand om yngre syskon.

År 2010 infördes en bestämmelse i hälso- och sjukvårdslagen (HSL) 2 g § och patientsäkerhetslagen (PSL) 6 kap. 5 § som anger att hälso- och sjukvårdens personal ska beakta anhöriga barns behov av information, råd och stöd. Stiftelsen Allmänna Barnhuset startade 2011 ett utvecklingsarbete med namnet BRA, Barns Rätt som Anhöriga, för att stödja implementeringen av bestämmelsen i hälso- och sjukvårdslagen och bidra till att alla barn som tillhör målgruppen uppmärksammas och får sina rättigheter tillgodosedda.

Det barnrättsperspektiv som modellen BRA tar sin utgångspunkt i innefattar även socialtjänstlagen och barnkonventionen. BRA-samtal är utformade för att stödja personal inom kommuner, landsting/regioner i hur de kan gå tillväga när de uppmärksammar anhöriga barns rätt till information, råd och stöd. I all kommunikation betonas, förutom barnets rätt att få komma till tals och bli lyssnad på, barnets rätt till skola, fritid, vila och att må bra.

Under de år som Stiftelsen Allmänna Barnhuset utvecklat och utbildat i modellen har vi mött en ökad medvetenhet om barnets rätt att själv få komma till tals men det finns fortfarande en stor osäkerhet hur det ska gå till, särskilt med hänsyn till föräldrars bestämmande rätt. De som kontaktat Stiftelsen Allmänna Barnhuset söker en utbildning som kan hjälpa personal att prata med barn och har inte hittat någon annan modell med det uttalade syftet. Att barnkonventionen blir lag kan ge utvecklingen en skjuts på vägen och bidra till att fler barn uppmärksammas i tid.

Mot bakgrund av ovanstående anser Stiftelsen Allmänna Barnhuset att det behövs ett förtydligande i (HSL och patientsäkerhetslagen) att barnets åsikter ska beaktas när personal uppmärksammar anhörigas barns behov av information, råd och stöd.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset ser behov av fortsatt transformering när det gäller vårdnad, boende och umgänge. Barn som är föremål för en vårdnads-, boende- och umgängesutredning är en målgrupp som Stiftelsen Allmänna Barnhuset har bedrivit utvecklingsarbeten för och där fokus har legat på att stärka barns delaktighet och förbättra handläggningen.

En rad åtgärder behöver vidtas för att barnkonventionen ska efterföljas. Rädda och våldsutsatta barn kan inte behandlas på det sätt som de görs idag. En god och nära relation till föräldrar kan inte etableras ur ett barns känsla av otrygghet, rädsla eller tvång. Det måste vara utgångspunkten i alla myndigheters handläggning vad gäller barn i vårdnadstvister.

När barn är rädda behöver de få hjälp innan ett eventuellt umgänge. Idag tar myndigheter inte alltid barns oro på allvar utan tvingar barn till umgänge. Det blir en otäck spiral där barn utsätts för tvång vilket förstärker barnets rädsla. Allmänna och specifika kunskaper om barns utveckling ska vara vägledande i beslut när barn inte vill eller är tveksamma till kontakt, även i de fall det saknas uppgifter om våld mot barnet eller inte finns dom om våld i familjen. Även om man tror att barnet är påverkat, manipulerat eller överdriver så behöver barns uttryck tas på allvar i planeringen av hur en kontakt kan utformas. Att nyttja sakkunniga barnpsykologer är en väg mot detta. När det är en vårdnadstvist finns risk för att samhällets aktörer inte tar barns berättelse på allvar. Myndigheter utgår från att barn eller föräldern ljuger och ”det är så det blir i en vårdnadstvist”. Det är oacceptabelt att barns utsatthet i en sådan konfliktfylld miljö inte uppmärksammas.

Stiftelse Allmänna Barnhusets förslag:

  • Att barnet får eget ombud kan vara en framkomlig väg. Egna ombud för barn i vårdnadstvister skulle säkerställa en objektiv ”bevakning” av det specifika barnets behov, och tillgång till anpassad information och som inte behöver gå via föräldrarna som nu.
  • Målgruppen barn i vårdnadstvister är inte identifierad som en grupp barn som behöver skydd och stöd. De är heller inte identifierade som en målgrupp som skiljer ut sig från barn i vårdnadstvister, där det inte finns uppgifter om våld, psykisk ohälsa eller missbruk.
  • Domaren behöver kunna kalla in experter inom psykisk ohälsa, missbruk eller våld. Detta för att ha ett underlag för att kunna bedöma vad som är till barnets bästa. Socialtjänsten behöver tillgång till barnpsykologisk kompetens som kan beskriva hur barn reagerar.
  • Familjerätt och domstol behöver få konkret vägledning i att göra riskbedömning och hur man omsätter det till barnets bästa. En väg framåt är att göra en riskbedömning på den som utgör risken, det vill säga den som utövat våld. Det finns kunskap från psykiatrin av exempelvis individuella bedömningsinstrument på föräldrar, för att få mer kunskap om förälders omsorgsförmåga. Är man till exempel personlighetsstörd har det enorm inverkan på föräldraförmågan.
  • Socialtjänsten behöver få stöd i sin uppgift att bedriva ett förändringsarbete i familjer i separation, både vid umgängesstöd och under andra omständigheter. Förändringsarbetet måste vara uttalat i lagtext, såsom med samarbetssamtal, så att resurser avsätts i kommunerna.
  • Det behövs multiprofessionella team i svåra vårdnadstvister. Myndigheter behöver agera snabbt, samordna utredning och insats samt ha tydliga roller och mandat. Barnahus skulle kunna bli en plats för samråd kring familjer i svåra vårdnadstvister.
  • Erfarenheter från vårt utvecklingsarbete med samverkansteam visar att föräldrar och barn behöver eget stöd. Föräldrar behöver stöd för att kunna utöva ett separerat föräldraskap och barn kan behöva stöd då de ofta är i lojalitetskonflikt och det ställer särskilda krav i arbetet med att göra barnet delaktigt. För många barn innebär det en psykisk påfrestning att leva i en vårdnadstvist – vilket påverkar förmågan att klara skolarbetet, ha en meningsfull fritid och utvecklas gynnsamt.

7.5.1 Utgångspunkter

Utredningens bedömning: För att barnets rättigheter ska få önskat genomslag krävs, vid sidan av inkorporering, fortsatt transformering. Det krävs därutöver en kombination av olika åtgärder såsom lagstiftning, information, utbildning och samordning mellan olika aktörer på olika nivåer i samhället.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset instämmer i utredningens bedömning om fortsatt transformering och att det dessutom krävs en kombination av åtgärder såsom lagstiftning, information, utbildning och samordning mellan olika aktörer på olika nivåer. Utredningen betonar att barn ska få kunskaper om sina rättigheter och föreslår generella och riktade insatser för detta ändamål. Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill särskilt trycka på vikten av att barn blir informerade om sina rättigheter.

 

7.5.2 Ska hela eller delar av barnkonventionen inkorporeras?

Utredningens förslag: Artiklarna 1–43.1 och 44.6 i barnkonventionen ska gälla som svensk lag. Artiklarna inkorporeras i svensk rätt genom en särskild lag. Vår bedömning: Artiklarna 43.2–44.5 och artikel 45 (delar av del II) samt artiklarna 46–54 (del III) bör inte inkorporeras.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag om att inte selektivt inkorporera barnkonventionens artiklar. Barnkonventionen ska ses, och tolkas, som en helhet vilket också förutsätter att det inte sker en selektiv inkorporering. Stiftelsen Allmänna Barnhuset instämmer också i att det inte är betydelsefullt att inkorporera artiklarna 43.2-44.5 och artikel 45 (delar av del II) samt artiklarna 46-54 (del III).

 

7.7 Konflikter mellan den inkorporerade barnkonventionen och annan svensk lag

7.7.4 Genomslaget för barnkonventionen vid en konflikt

Utredningens bedömning: Verkliga konflikter mellan den inkorporerade barnkonventionen och annan lag torde sällan komma att föreligga. De eventuella konflikter som kan uppkomma bedömer vi kan lösas med hjälp av olika rättstillämpningsmetoder. Eventuella konflikter kan också fångas upp i det fortsatta transformeringsarbetet. I samband med att inkorporeringen av barnkonventionen i svensk rätt utvärderas finns det anledning att uppmärksamma frågan om hur eventuella konflikter mellan konventionen och lagstiftningen i övrigt har hanterats.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset delar inte fullt ut utredningens bedömning om att konflikter mellan barnkonventionen och annan lag sällan kommer att föreligga. Exempel på detta är Föräldrabalken och den tillfälliga utlänningslagen. Det samma gäller för EU-rätten som även den enligt utredningen kommer att ha företräde framför barnkonventionen.

  • Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser, i likhet med utredningen, att ett fortsatt transformeringsarbete av svensk lagstiftning är en förutsättning vid uppkomna konflikter.
  • Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att barnkonventionen bör ges företräde i situationer då konflikter uppträder.

 

7.8 Tolkning av barnkonventionen

Barnrättighetsutredningen påvisar att det finns ett flertal folkrättsliga källor att använda som hjälp vid tolkningen av barnkonventionen. Barnrättskommitténs allmänna kommentarer bör användas som vägledning och tolkas utifrån svensk kontext. Barnrättskommittén är tydlig med att barnkonventionen ska tolkas som helhet och artiklarna i barnkonventionen ska ses i ljuset av varandra utifrån sin kontext. En allt för snäv juridisk tolkning av barnkonventionens enskilda artiklar kan leda till feltolkningar. Stiftelsen Allmänna Barnhuset menar därför att det är viktigt att belysa helheten i det fortsatta transformeringsarbetet och att kunskapslyftet som nämns tidigare ska innehålla delar som belyser vikten av att se barnkonventionen som en helhet. Genom att endast lyfta valda delar riskerar man att tappa viktiga aspekter i barnkonventionen.

 

7.9 En översyn av översättningen av barnkonventionen

Utredningens förslag: Inför en inkorporering av barnkonventionen görs en översyn av den svenska översättningen av konventionen.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset delar utredningens uppfattning om att det finns brister i den svenska översättningen och att den behöver ses över innan inkorporeringen sker. I synnerhet instämmer Stiftelsen Allmänna Barnhuset i att en korrekt översättning av begreppet disability är ”funktionsnedsättning”.

 

7.10 Åtgärder som kan behöva vidtas med anledning av en inkorporering

7.10.4 Möjlighet att få skadestånd vid en kränkning

Utredningens bedömning: Frågan om skadestånd vid kränkning av rättigheterna enligt den inkorporerade barnkonventionen bör uppmärksammas i Regeringskansliets fortsatta arbete.

Liksom barnkonventionens rättsliga ställning gentemot annan svensk lagstiftning sänder en signal om vikten av att tillgodose barns rättigheter enligt barnkonventionen, sänder även möjligheten att utkräva skadestånd vid en kränkning en tydlig signal om att det är viktigt att respektera barns rättigheter och att barn ska ses som rättighetsbärare. Det sänder även en signal till barn som inte får sina rättigheter tillgodosedda att de är viktiga. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att det är av yttersta vikt att möjligheten att utkräva skadestånd utreds vidare och uppmärksammas i regeringskansliets fortsatta arbete. Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill dock samtidigt påpeka att enbart möjligheten att utkräva skadestånd inte är tillräcklig, det är inte alltid pengar kan lösa problem, ibland är det andra åtgärder så som ett erkännande av att man fått sina rättigheter kränkta som kan vara det viktigaste. Därför anser Stiftelsen Allmänna Barnhuset även att Barnombudsmannens möjligheter att driva enskilda ärenden bör utredas och att det är av yttersta vikt att de instanser som är centrala för att säkerställa barnets rättigheter blir barnanpassade, gör sin verksamhet känd och tillgänglig för barn.

 

9 Konsekvenser av lagen

9.2.1 Kostnader eller intäkter för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda

Utredningens bedömning: Inkorporering av barnkonventionen genom en särskild lag medför inte i sig några ekonomiska eller administrativa kostnader av betydelse. Som en konsekvens av inkorporeringen kan dock domstolar och andra myndigheter få ökade kostnader på grund av en ökad mål- och ärendemängd där konventionen åberopas. I fall då barns rättigheter kränkts kan måltillströmningen öka eftersom fler kan ställa krav på gottgörelse i form av skadestånd. Verkningarna i dessa avseenden är inte möjliga att förutse. Inkorporeringen kommer att kräva informationsinsatser i förhållande till allmänheten och myndigheterna. Det kommer också att krävas utbildningsinsatser för myndigheternas personal. Myndigheterna kan också behöva ta fram nya föreskrifter och vägledande dokument. Eventuella kostnadsökningar i detta avseende torde kunna rymmas inom ramen för myndigheternas anslag. Förslagen till ändrad eller ny lagstiftning bedöms inte medföra annat än marginella kostnader för stat, kommun och landsting. Förslaget att Socialstyrelsen får i uppdrag att genomföra en kartläggning av hur barnets rättigheter tillgodoses när det gäller LSS-insatser till barn innebär ett särskilt uppdrag till myndigheten och medför vissa tillfälliga kostnadsökningar. Uppdraget till myndigheter som är centrala för att säkerställa barns rättigheter att göra den egna myndighetens verksamhet känd, tillgänglig och anpassad för barn innebär vissa kostnads- ökningar. Dessa bedöms kunna rymmas inom ramen för myndigheternas anslag. Barnombudsmannens uppdrag att stödja berörda myndigheter i arbetet med detta kan innebära vissa tillfälliga kostnadsökningar. Förslaget att Barnombudsmannen får i uppdrag att genomföra utbildningsinsatser och bidra till spridning och användning av metoder för att stärka barnrättsperspektivet i myndigheters rättstillämpning innebär vissa tillfälliga kostnadsökningar. Övriga förslag angående säkerställande av kompetens och förberedelse i form av diskussioner inom myndigheter bedöms rymmas inom ramen för myndigheternas anslag.

Utredningen framhåller att inkorporeringen av barnkonventionen som lag i Sverige inte kommer medföra några ekonomiska eller administrativa kostnader av betydelse. Stiftelsen Allmänna Barnhuset delar inte denna uppfattning och menar att inkorporeringen av barnkonventionen måste få utrymme i Regeringens, kommunernas, landstingens och myndigheternas budgetar (se kommentar under avsnitt 6.3.3 ovan). För att de förslag som utredningen föreslår ska få genomslag krävs att det finns avsatta medel för detta i respektive verksamhet.

Att det avsätts medel för förebyggande arbete anser Stiftelsen Allmänna Barnhuset kommer ha en stor betydelse för att tillgodose barns rättigheter enligt barnkonventionen. Att barnkonventionen antas som lag kommer innebära att barn synliggörs som rättighetsbärare vilket i sin tur innebär att deras rättigheter inte får kränkas enligt lag. För att möjliggöra mer förebyggande arbete, med bland annat kunskapslyft, informationsinsatser, tidig upptäckt och tidiga insatser, kommer det initialt krävas att det avsätts mer resurser än idag. Stiftelsen Allmänna Barnhuset menar dock att detta kommer innebära vinster på sikt både ekonomiskt, för samhället i stort, den enskilda kommunen och landstinget/regionen samt för barn som individer och som grupp. Utredningen nämner även att det finns en farhåga för att rättssystemet ska överbelastas under en period när barnkonventionen antas som lag. Genom att satsa på det förebyggande arbetet kan även denna risk minskas.

Det innebär även att statliga myndigheter som är centrala för att säkerställa barns rättigheter får i uppdrag att vidta åtgärder för att göra den egna myndighetens verksamhet, eller den verksamhet myndigheten ansvarar för, känd, tillgänglig och anpassad för barn och att det finns tillgängliga resurser och medel avsatta för att arbetet ska kunna genomföras på ett sätt som gör att barnen vill och kan ta till sig informationen.

Utredningen är oklar när det gäller finansieringen av förslagen i avsnitt 5.2.6, 6.3.2 och 6.3.3. Stiftelsen Allmänna Barnhuset önskar se en mer utvecklad ekonomisk konsekvensanalys av förslagen i propositionen.

 

9.2.2 Samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt

Utredningens bedömning: Inkorporeringen kan förväntas leda till ökad medvetenhet om barns rättigheter vilket på sikt kan inverka gynnsamt på samhällsekonomin då barns behov kan tillgodoses i ett tidigt skede. Lagförslagen syftar till att tydliggöra barns rättigheter vilket leder till ökad rättssäkerhet och ökad effektivitet i myndigheternas verksamhet. På sikt kan detta inverka gynnsamt på samhällsekonomin genom färre omprövningar och överklaganden.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset instämmer i bedömningen om att inkorporeringen på sikt kan inverka gynnsamt på samhällsekonomin då barns behov kan tillgodoses i ett tidigt skede. Lagförslagen syftar till att tydliggöra barns rättigheter vilket leder till ökad rättssäkerhet och ökad effektivitet i myndigheternas verksamhet. På sikt kan detta inverka gynnsamt på samhällsekonomin genom färre omprövningar och överklaganden. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att det även kan inverka gynnsamt genom att samhället i ett tidigare skede kan fånga upp barn som far illa, eller riskerar att fara illa, och genom tidiga insatser minska kostnaderna för samhället på lång sikt.

 

10 Författningskommentarer

10.1 Förslag till lag om Förenta nationens konvention om barnets rättigheter

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag om att inkorporera artiklarna 1-43.1 och artikel 44.6 i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) som svensk lag samt att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2018.

10.2 Förslag till lag om ändring i brottsbalken

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag om att införa en ny paragraf 3 kap 5 a §.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget om att 3 kap 6 § förtydligas med en särskild lydelse om grov misshandel av barn.

10.3 Förslag till lag om ändring i förvaltningsprocesslagen (1971:291)

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag om att införa en ny paragraf 8 a § men önskar betona vikten av att utredningen av barnets bästa grundar sig i att barnet först får tillgång till relevant information, därefter ska barnet ha möjlighet att uttrycka sina åsikter. Först när detta är gjort kan en korrekt bedömning av barnets bästa genomföras.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset föreslår därför att de förslag till ändringar som föreslås i förvaltningsprocesslagen förtydligas i den kommande propositionen med att barnet först ska få relevant information, därefter ska barnet ges en möjlighet att uttrycka sina åsikter, därefter ska en bedömning av barnets bästa genomföras.

10.4 Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag om att införa en ny paragraf 7 a § men önskar betona vikten av att utredningen av barnets bästa grundar sig i att barnet först får tillgång till relevant information, därefter ska barnet ha möjlighet att uttrycka sina åsikter. Först när detta är gjort kan en korrekt bedömning av barnets bästa genomföras.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset föreslår därför att de förslag till ändringar som föreslås i förvaltningslagen förtydligas i den kommande propositionen med att barnet först ska få relevant information, därefter ska barnet ges en möjlighet att uttrycka sina åsikter, därefter ska en bedömning av barnets bästa genomföras.

10.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag om att ändra lydelsen i 6 a och 8 §§.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker förslaget om att införa två nya paragrafer 8 b och 8 c §§ Samtidigt vill Stiftelsen Allmänna Barnhuset särskilt belysa att vi delar utredningens uppfattning om vikten att barnet ska informeras enligt 8 b §.

10.6 Förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716)

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag om att ändra lydelsen i 1 kap. 10 och 11 §§.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag om att införa en ny paragraf 11 § men önskar betona vikten av att utredningen av barnets bästa grundar sig i att barnet först får tillgång till relevant information, därefter ska barnet ha möjlighet att uttrycka sina åsikter. Först när detta är gjort kan en korrekt bedömning av barnets bästa genomföras.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset föreslår därför att de förslag till ändringar som föreslås i utlänningslagen förtydligas i den kommande propositionen med att barnet först ska få relevant information, därefter ska barnet ges en möjlighet att uttrycka sina åsikter, därefter ska en bedömning av barnets bästa genomföras.

Samtidigt ska det särskilt belysas att Stiftelsen Allmänna Barnhuset delar utredningens uppfattning om vikten av att barnet ska informeras enligt 11 §.

10.7 Förslag till förordning om ändring i kommittéförordningen (1998:1474)

Stiftelsen Allmänna Barnhuset tillstyrker utredningens förslag om att ändra lydelsen i 15 §. Stiftelsen Allmänna Barnhuset anser att det är särskilt bra att barnets rättigheter lyfts fram och blir tydliga i och med den nya skrivningen.

 

Föredragande i ärendet har varit:
Ellinor Åslin Hägg, Jonathan Strömberg, Marianne Gabrielsson, Susanne Björk, Åsa Landberg och Åsa Lundström Mattsson

 

Stockholm den 14 oktober 2016
Ann Marie Brodén, ordförande                   Cecilia Sjölander, generalsekreterare

Ladda ner remissvaret i sin helhet som pdf här


[1]
CRC/C/SWE/CO/4 punkt 12

[2] prop. 2009/10:232

[3] CRC/C/GC/12 p. 26

[4] CRC/C/GC/12 p. 27

[5] CRC/C/GC/12 p. 89