Remissvar SOU 2015:71 Del A och B. Barn och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU

Stiftelsen Allmänna Barnhuset är övergripande mycket positiv till det förslag till ny lag för tvångsvård av barn och unga som framförs i slutbetänkandet (SOU 2015:71) Del A och B.

Ett stärkt barnrättsperspektiv för barn i samhällets vård är högst angeläget. Förslaget innebär en ökad möjlighet till vård med utgångspunkt i en evidensbaserad praktik. Utredningen har även lyssnat på den kritik som framförts från Barnrättskommittén (Concluding observations 2009) om att tillsynen av vården behöver stärkas. En ny LVU innebär en nödvändig anpassning till att barnkonventionen blir lag i Sverige.

Förebyggande insatser för att i möjligaste mån undvika tvångsvård ingick inte i utredarens uppdrag men Barnhuset anser att en eventuell kommande översyn av Socialtjänstlagen skulle kunna innefatta detta. En preventiv ansats behöver dock inte stanna vid ”prevention av tvångsvård” vid ett tillfälle, utan kan inriktas mot prevention av framtida misslyckanden i skola, ohälsa eller social etableringskraft som ung vuxen.

Barnhuset vill också påvisa det behov av stöd till mellankommunal samverkan som finns. Sveriges primärkommuner har ansvar för socialtjänst och skola, men det behövs även ett ansvar för mellankommunal samverkan för barns behov av hälso- och sjukvård, sociala insatser och inte minst att få en trygg och framgångsfylld skolgång, med exempelvis kompensatoriska insatser vid upprepade skolbyten.

Barnhuset vill understryka att det är viktigt att ta förslagen till ny tvångsvårdslagstiftning i sin helhet, vilket medför att inkludera förslagen i delbetänkandet Boende utanför det egna hemmet – placeringsformer för barn och unga SOU 2014:3. Vi har i ett tidigare remissvar välkomnat den utveckling av vården och skärpning av tillsynen som förslagen i delbetänkandet innebär. Barnhuset vill särskilt betona behovet av nya placeringsalternativ för åldersgruppen över 16 år och ensamkommande barn och unga. Barnhuset instämmer i behovet av ett individuellt anpassat boende med stöd (stödboende) för målgruppen. Även placering i behandlingsverksamhet med familjeboende ökar möjligheterna till individuellt anpassat behandlingsstöd med kvalificerade insatser som involverar flera aktörer.

Stiftelsen Allmänna Barnhuset vill särskilt kommentera några av förslagen i SOU 2015:71.

5 Barn och ungas rätt till skydd och god vård

5.8.1 Inledande överväganden, 5.8.2 Lagen ska syfta till skydd och en god vård och 5.8.3 Tydligare krav på tvångsvården

Barnhuset tillstryker förslaget att delaktighetsbestämmelserna ska samlas i ett eget kapitel i den nya LVU och välkomnar förtydligandena som rör syftet med lagen när det gäller att tillförsäkra barn och unga skydd och kravet på att en god vård ska gälla även för öppna insatser utan samtycke. Att barn och ungas rättigheter i samhällsvården synliggörs, enligt utredningens förslag, är en avgörande förutsättning för att dessa ska tillgodoses. Det bidrar till att stärka barnets ställning, tydliggöra barnets rätt till samma livsvillkor som alla barn, samt förebygga övergrepp och kränkningar.

5.8.5 Barnets eller den unges rätt till information och delaktighet ska förtydligas

Det är, som utredningen föreslår, av högsta vikt att barnets eller den unges rätt till information och delaktighet lyfts fram och förtydligas. Det gäller särskilt att barnet eller den unge ska framföra sina åsikter och att informationen ska vara individuellt anpassad till den enskildes ålder, mognad, erfarenhet eller andra förutsättningar. I samband med kommunikation med barn är det enligt Barnhusets erfarenhet av vikt att myndigheter och vårdgivare använder sig av den moderna informationsteknologi som t.ex. webb och smarta telefoner erbjuder.

5.8.6. Oberoende barnombud kan behövas för att tillgodose barns och ungas rättigheter

Mot bakgrund av vad barn och unga efterfrågar kring mer aktivt stöd när de upplever att deras rättigheter kränks anser Barnhuset att det är angeläget med inrättande av ett oberoende barnombud. Det är nödvändigt om Sverige ska följa Barnrättskommitténs uppmaning att förbättra möjligheterna för barn som vill få sin sak prövad.

15 Samverkan om hälsa och utbildning

15.8.2 Överenskommelser och samarbetsavtal i fråga om placerade barn och unga

Utredningens förslag om integrerad vårdform och krav på överenskommelser mellan huvudmän för vård och socialtjänst välkomnas och understryks av Barnhuset. Men motsvarande krav på samverkan och överenskommelser mellan huvudmän för socialtjänst och skola behövs, i synnerhet som lagstiftningen för olika huvudmän avseende stöd till barn i behov inte är ömsesidigt uteslutande. Konsekvensen blir ofta att insatser i skolan fördröjs medan ansvar förhandlas för varje individ. Eftersom skolan och i synnerhet skolresultat är den enskilt starkaste faktorn som avgör omhändertagna barns framtida livsförutsättningar, bör skolans roll i den sociala barnavården tydliggöras mer specifikt än vad utredningen föreslår.

Barnhuset utgår från och prioriterar barnets rätt framför andras, vilket innebär att den hänsyn som utredningen tar till regionala och lokala förutsättningar när den föreslår att staten inte i detalj ska föreskriva omfattningen av överenskommelser, ses som ett potentiellt hot mot barnets rätt till hälsa och utbildning. Utredaren öppnar för att exempelvis kommunal resursbrist skulle kunna övertrumfa barns rätt till medicinsk, psykisk och pedagogisk bedömning i samband med placering. Barnhusets uppfattning är att samhällets resurser ska vara den beroende variabeln och barnets behov den konstant som resurser dimensioneras mot.

Barnhuset föreslår att:

  • Utredningen förtydligas avseende kommuners skyldighet att via överenskommelser med huvudmän inom hälso- och sjukvården, tillhandahålla läkarundersökningar, tandvårdsundersökningar och bedömning av psykisk hälsa på specialistnivå, oavsett om barnet placeras frivilligt eller under tvångslag, i samband med att barnet placeras i samhällsvård.
  • Barnets rätt till utbildning enigt Barnkonventionens artiklar 28 och 29 tillgodoses genom att lagstiftningen förtydligas, så att kommuner blir skyldiga att i samband med placering erbjuda en individuell kartläggning av barnets förutsättningar till goda skolresultat.

15.8.3 Ansvarsfördelning och tvärprofessionell samverkan vid psykisk ohälsa

Utveckling av en modell för tvärprofessionella beslut inför tvångsvård är ett förslag Barnhuset ställer sig bakom. Socialstyrelsen kan få uppdraget att utforma riktlinjer om hur denna bedömning ska gå till och vilka professioners kompetens som ska ingå, oavsett om barnet placeras med frivillighet eller tvångslag. Det är Barnhusets uppfattning att barns behov avseende hälsa och utbildning förändras över tid, vilket bör föranleda att tvärprofessionella bedömningar av vårdens innehåll utifrån barns behov inom hälsovård, psykologi och skola skall kunna tillhandahållas även under vårdens genomförande, inför vårdens avslutande och efter vården.

Socialtjänsten i Sverige saknar i stor utsträckning tillgång till professioner inom hälsa och pedagogik i verksamheterna, vilket är tillgodosett i högre utsträckning i andra länder. Utredningen ger därmed ett välkommet tillskott för att på sikt förbättra kunskapen inom socialtjänsten om barns hälso- och skolbehov och hur samhället i sin roll som ställföreträdande förälder kan tillgodose dem.

Barnhuset föreslår att:

  • I enlighet med utredningens förslag, Socialstyrelsen ges uppdrag att utforma vägledande kunskapsstöd om ansvarsfördelning och multiprofessionell samverkan vid psykisk ohälsa hos barn i samhällsvård, oavsett i vilken form vården bedrivs. Barnhuset vill dock gå längre och låta kunskapen om ansvarsfördelning, bedömning och vård vid psykisk ohälsa mynna ut i riktlinjer för hur huvudmän ska samverka när ett barn i samhällsvård visar tecken på psykisk ohälsa.
  • Lagstiftningen inom detta område behöver vara så konkret, detaljerad och ömsesidigt uteslutande, att ansvaret för utrednings- och stödinsatser inte ska kunna skjutas mellan kommuner, landstingskommuner, institutioner, kommunala eller fristående skolor.
  • Kommuner ges skyldighet att tillgodose tillgång inom socialtjänsten till psykolog, läkare med specialistkompetens inom barn och ungdomsmedicin, samt att tillgång till tandläkare skall finnas jämte socialsekreterare, för konsultativa teambedömningar inför, under och efter genomförd vård, oavsett vårdform.

15.8.4 Fortsatt utveckling av stöd för att stärka skolresultat för placerade barn och unga

Barnhuset anser att utredningens förslag är bristfälligt för att säkerställa rätten till en god utbildning för barn och unga i samhällets vård. Barnhuset ser med glädje att utredningen uppmärksammar Skolfam, som Barnhuset aktivt stött under många år. Skolfam är en arbetsmodell som visat sig framgångsrik i lokala utvärderingar och nationellt, där 45 av de första 56 barn som genomgått Skolfam och slutat grundskolan, gjort det med behörighet till gymnasieskolans nationella program.

Att systematiskt kartlägga förutsättningar för att lyckas i skolan, med ett salutogent perspektiv, har visat sig effektivt för att justera vuxnas förväntningar på barns prestationer.

Utmaningarna är dock flera:

  • Samordningen av Skolfam regionalt och nationellt är något som inte kan åläggas kommunerna själva, där behöver en nationell aktör ta ansvar för ledning, nationell kvalitets- och resultatsammanställning, samt finansiering.
  • Skolfam är dimensionerat för cirka 20-25 barn i familjehemsvård till ett heltidsteam. Uppskattningsvis 40-50 kommuner i Sverige har underlag för ett team. Det behövs vidareutveckling av arbetssätt för att stärka skolresultat för placerade barn i mindre
  • Skolfam bygger på tanken om att kompensera för ett pedagogiskt/akademiskt underskott, helst innan eleven når högstadiet. Men uppskattningsvis hälften av alla barn som placeras i samhällsvård är i tonåren och därmed bortom den övre åldersgränsen för Skolfam. Det behövs utveckling av arbetssätt för att stärka skolresultat för ungdomar i samhällsvård.
  • Skolfam bygger på kartläggning av barn som har läst och läser enligt den svenska skolans läroplan. Det behövs nyutveckling av arbetsmodeller för att stärka skolresultat för barn i samhällsvård som inte behärskar svenska eller inte har gått i svensk skola, och som därmed har helt andra förutsättningar för såväl kartläggning som lärande i svensk skola.

16 Vårdinnehåll av god kvalitet – med fokus på HVB

16.8.1Uppdraget

Barnhuset instämmer i utredningens beskrivning av behovet av en stärkt kunskapsbas med utvärderingar av vården som bedrivs i formen HVB. Grunden till denna kunskap behöver enligt Barnhuset byggas omsorgsfullt och med ”eftertanke i förväg”. Den kunskap som efterfrågas är av olika natur och behöver därför förberedas genom att rutiner för att dokumentera data på ett ändamålsenligt sätt finns och används på bredd. Evidensbaserade arbetssätt bygger på ett systematiskt datasamlande och analys av utfallet från kända interventioner. Detta är enligt Barnhuset en av grundstenarna till hur kvaliteten ska kunna stärkas, vilket vi kommenterar mer under kapitel 19.5.4. En annan grundsten till stärkt kvalitet är att barn och ungas erfarenheter tas tillvara, analyseras och återkopplas löpande. Detta kommenteras vidare under 19.5.3.

16.8.2 Kompetens hos föreståndare och personal vid HVB

Barnhuset välkomnar och instämmer i utredningens förslag om att regeringen bör uppdra till Socialstyrelsen att utreda lämplig kompetens och utbildning hos personal som tjänstgör vid HVB. Däremot ställer Barnhuset sig frågande till uppdelningen av föreståndare och övrig personal i fråga om krav på kompetens. Ur barnets och den unges perspektiv är det viktigt att all personal har relevant kunskap om bemötande, metodik, förhållningssätt och specifika behov som barnet eller den unge har. Om det ställs olika krav på föreståndare och behandlingspersonal riskerar vården att bli fragmenterad och inkonsistent med olika synsätt från ledning och övrig personal.

Barnhuset föreslår att:

  • all tjänstgörande behandlingspersonal vid HVB ska ha en eftergymnasial utbildning om minst 180 hp inom områdena Socialt arbete eller Beteendevetenskap. Tillfälligt anställd behandlingspersonal ska ha påbörjad utbildning omfattande åtminstone 60 hp inom samma kunskapsområden.
  • Den möjlighet till undantag för tillståndsprövning från IVO för kommunala HVB som finns idag, tas bort.

16.8.3 Tillgång till medicinsk och psykologisk kompetens vid HVB

Barnhuset menar att det bör ställas åtminstone samma krav på tillgång till medicinsk och psykologisk kompetens som skollagen ställer på skolhuvudmännens elevhälsa. Barnhuset föreslår att regeringen uppdrar till Socialstyrelsen att utfärda föreskrift om att HVB för att få tillstånd från IVO, skall tillhandahålla tillgång till läkare och psykolog inom rimliga tidsintervall när barn och unga behöver.

16.8.4 Integrerad vårdform och utveckling av specialiserad och differentierad vård vid HVB

Barnhuset ställer sig bakom utredningens förslag utan kompletterande kommentarer.

16.8.5 Forskning och utveckling

Barnhuset ställer sig positiv till och delar utredningens bedömning om att det behövs ett program för forskning och utveckling om innehåll och kvalitet i samhällsvård för barn och unga. I Sverige är forskning inom detta område under lång tid eftersatt, såväl i förhållande till våra Skandinaviska grannländer, som i förhållande till Storbritannien och USA. Barnhuset vill särskilt framhålla vikten av interventionsforskning för att hitta arbetssätt och metoder som faktiskt förändrar förhållanden till det bättre för barn i samhällsvård. Beskrivande forskning om hur utsatta dessa grupper i samhället är och vilka utsikter som går dem till mötes, är idag bättre tillgodosett, i jämförelse med forskning om interventioners effekt.

Även här skulle kombinationen av nationella kvalitetsregister, baserade på individuella data över tid, och ändamålsenliga system för inhämtande av barn och ungas erfarenheter av vården, kunna utgöra en gedigen plattform för såväl forskning som löpande kvalitetssäkring.

Barnhuset föreslår att:

  • Regeringen anvisar en huvudman för den nationella och regionala samordningen av Skolfam.
  • Regeringen ger i uppdrag till lämplig organisation att vidareutveckla eller nyutveckla arbetssätt för att stärka skolresultat för barn och unga i samhällsvård avseende barn och unga i aktuellt behov av stöd i skolan, arbetsmodeller som är tillämpbara i mindre kommuner, samhällsvårdade ungdomar i tonåren och i gymnasieskolan, samt barn i samhällsvård med annat modersmål än svenska eller utan tidigare undervisning i svensk skola.

17 Verksamheten vid särskilda ungdomshem

17.6.14 Avskiljning

Barnhuset instämmer i barnrättskommitténs krav på att Sverige ska förbjuda avskiljning av barn i alla sammanhang. En minskning av tiden, som utredningen föreslår, är otillräckligt. Det är avgörande att det genom metodutveckling och utbildning av personalen vid de särskilda ungdomshemmen utvecklas strategier för såväl förebyggande som alternativa åtgärder för att hantera de situationer då barnet uppträder våldsamt. Risken för att barnet ska överföras till psykiatrisk vård kan inte vara ett skäl för att vården vid de särskilda ungdomshemmen ska använda metoder som är förbehållna hälso- och sjukvården.

17.6.20 Rätt att överklaga skyddsåtgärderna samt 17.6.21 Rätt till offentligt biträde

Barnhuset tillstyrker och välkomnar att rätten att överklaga skyddsåtgärderna utökas. Om rättsäkerheten för barnet ska stärkas är det högst påkallat. Barnhuset tillstyrker även att barnet ska ha rätt till ett offentligt biträde vid överklagande av beslut om skyddsåtgärder. Det är en nödvändig konsekvens för att stärka barnets rättigheter och att det alltid ska finnas en möjlighet för barnet att få hjälp och stöd när det gäller att få sina intressen tillgodosedda.

19 Styrning med kunskap och systematisk uppföljning

19.5.3 System för uppföljning

Barnhuset instämmer i utredningens förslag (SOU 2014:3) om ett nationellt utvecklingscentrum för familjehemsvård och att Myndigheten för vårdanalys ges ett uppdrag att utarbeta ett system för uppföljning av vård i familjehem och HVB, där barn och ungas erfarenheter av vården fångas upp. Barnhuset anser att inhämtande av samhällsvårdade barns erfarenheter av vården inte enbart ska ses som en insats för att stärka barnrätten, utan också som en direkt källa till kunskap, kvalitetssäkring och skapande av evidens för framtida arbetssätt.

Barnhuset menar att samhällsvårdade barn ska, precis som i flera andra länder, tillförsäkras en kanal för kommunikation med ansvariga och beslutsföra personer i det samhälle som har övertagit vårdnadsansvaret. Denna kanal bör vara dubbelriktad, möjlig att initiera av barn, enkel och tillgänglig även för barn med begränsad språklig kompetens och via kommunikationskanaler som barnet föredrar och på tider som barnet väljer, exempelvis via webben, smarta telefoner, surfplattor, eller som ett samtal med ansvarig socialsekreterare på ett café.

19.5.4 Förbättrat underlag för styrning med kunskap och uppföljning

Barnhuset välkomnar som vi ovan kommenterat (19.5.3) att barns erfarenheter av vården tas tillvara och systematiseras. Kunskapsunderlaget om interventioners effekt inom social barnavård skulle kunna bli bättre. Som tidigare nämnts finns en potentiell förlaga i Patientdatalagens kapitel 7, som reglerar användningen av kvalitetsregister inom den svenska sjukvården. Ett motsvarande kapitel inom de lagar som reglerar social barnavård, skulle möjliggöra en kontinuerlig uppbyggnad av kunskap och på sikt möjliggöra evidensbaserad praktik inom svensk social barnavård.

 

Föredragande i ärendet har varit Åsa Lundström Mattsson och Rikard Tordön.

2015-11-30

 

Cecilia Sjölander                                                               Anne Marie Brodén
Generalsekreterare                                                          Ordförande
Stiftelsen Allmänna Barnhuset                                         Stiftelsen Allmänna Barnhuset

 

Ladda ner remissvaret som pdf här Barns och ungas rätt vid tvångsvård S2015-04694-FST