Tvångsvårdade flickor på låsbara institutioner

Detta projekt har fokuserat flickor som tvångsplaceras vid Statens institutionsstyrelses (SiS) låsbara institutioner. De särskilda ungdomshemmen, som sedan 1994 drivs av SiS, kan sägas vara svaret på frågan om vad samhället ska göra med de allra svåraste och besvärligaste ungdomarna, de som riskerar att allvarligt skada sig själva eller andra genom kriminalitet, missbruk eller andra antisociala beteenden.

Institutionerna och dess föregångare har en lång historia av att hantera, straffa, kontrollera och behandla ungdomar som anses vara så problematiska att de, i olika utsträckning, behöver låsas in. Även om målgruppen skiftat genom historien har några drag varit relativt konstanta.

Det har i hög utsträckning handlat om ungdomar med brottsligt beteende och dessa ungdomar har framför allt varit pojkar. Trots detta uppgår andelen placerade flickor till en dryg tredjedel. Flickorna är emellertid inte alls i lika hög utsträckning som pojkarna placerade på grund av kriminalitet utan framför allt på grund av det som i lagen kallas ”annat socialt nedbrytande beteende”.

Tidigare forskning visar också att flickor vid de särskilda ungdomshemmen i stor utsträckning har omfattande psykiska problem. Då de särskilda ungdomshemmen är utformade att framför allt hantera pojkar med kriminell problematik väcker detta frågor om i vilken utsträckning denna institutionsvård är en lämplig vårdform för flickor utan kriminalitetsproblematik.

Ett huvudsyfte med projektet har varit att, mot bakgrund av detta, undersöka hur SiS-placerade flickor själva upplever sin situation. Kvalitativa intervjuer har genomförts med tio placerade flickor. Av dessa berättar fem om en påtaglig psykisk ohälsa och/eller psykiatrisk problematik och dessa flickors berättelser har analyserats i syfte att underöka hur de själva upplever sin situation och att placeras vid SiS särskilda ungdomshem.

I studien framkommer hur flickorna i hög grad förstår sin psykiska ohälsa som en konsekvens av de förhållanden de vuxit upp i. Förhållanden som bland annat kännetecknats av missbruk och våld hos föräldrar men även övergrepp från andra i flickornas omgivning.

Resultaten visar hur flickornas egna förståelser av sin situation skiljer sig från vad som i deras berättelser framträder som skäl till att de placerats vid SiS. Flickorna beskriver hur deras drogeranvändning, självskadebeteende och upprepade rymningar är deras sätt att hantera en mycket påfrestande situation. Samtidigt är det dessa beteenden som professionella runt omkring dem reagerar på och agerar utifrån, snarare än det som flickorna själva definierar som sin egentliga problematik.

Detta kan förstås som att det sker en omkonstruktion av flickornas problematik från en utifrån orsakad utsatthet till en beteendeproblematik, vilken möjliggör en SiS-placering. Resultaten tyder också på att placeringar av flickor med omfattande psykisk ohälsa vid de särskilda ungdomshemmen delvis sker på grund av yttre omständigheter kopplade till samhällets organisering av insatser för ungdomar med omfattande social och psykiatrisk problematik.

Kontakuppgifter forskare:

Stefan Wiklund, Docent, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet,                                          Mail: Stefan.Wiklund@socarb.su.se

Maria Andersson Vogel, Fil.dr, Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet,
Mail: maria.andersson.vogel@socarb.su.se