Spädbarnsproblem – En uppföljningsstudie

RAPPORT GÄLLANDE ANSLAG FÖR FORSKNINGSPROJEKTET

”SPÄDBARNSPROBLEM – EN UPPFÖLJNINGSSTUDIE”

Vi har erhållit anslag från Allmänna Barnhuset och vill nu lämna rapport över projektets resultat samt hur medlen använts. Jag hänvisar till våra ansökningar för projektets bakgrund, frågeställningar och metod. Datainsamling var klar till sommaren 2012. Därefter vidtog testning av bedömarnas reliabilitet på Machover-teckningarna, barn-attachment-lekinstrumentet (Story Stem Assessment Profile), samt barnens fungerande (Children’s Global Assessment Scale). Ett särskilt arbete vidlådde instrumentet EAS (The Emotional Availability Scale), vars konstruktör tagit fram en ny version. För denna behövde våra bedömare uppdatera sina kunskaper och uppnå reliabilitet. När detta tidskrävande arbete var klart bearbetade vi data från de kvantitativa instrument som angivits i ansökan (test av barnens kognitiva funktion, enkäter om barnens dagliga funktion och mammornas psykiska tillstånd, samt intervjubedömning av mammornas arbetsmodeller för barn-anknytning).

Därefter vidtog arbetet att ta fram kvalitativ metod för bedömning av barnens allmänna fungerande och psykologiska välbefinnande. Vi ansåg nämligen att mammornas och förskolepedagogernas enkätbedömning av barnens funktion inte gav tillräckligt underlag för en global bedömning av hur barnen mådde. Vi bestämde oss för en s.k. ”idealtypsbestämning”, som är en kvalitativ klustring av bedömarens intryck. En liknande metod hade använts i den ursprungliga spädbarnsstudien och visat sig ha god validitet, reliabilitet, samt visat sig ha differentiella effekter på vissa av utfallsmåtten. Nu tillskapade intervjuaren två idealtyper av barn, ”OK” och ”Troubled”. Även dessa bedömningar måste självklart reliabilitetstestas.

Först i detta skede kunde vi börja skriva rapporterna. Den första rapporten, om resultaten för barnens utveckling insändes oktober 2013 till The Infant Mental Healh Journal: “A long-term follow-up of a randomized controlled trial of mother-infant psychoanalytic treatment: Outcomes on the children”. Författare är Majlis Winberg Salomonsson, Björn Salomonsson samt statistikern Kimmo Sorjonen. Den godkändes för publicering efter att vi fått besvara frågor i några omgångar. Den ligger nu på redaktörens bord för slutgiltigt godkännande och publicering i tidskriften. Resultaten visade positiva effekter till förmån för den psykoanalytiska behandlingen (jämfört med sedvanlig BVC-behandling) på två områden: allmänt fungerande (CGAS) och psykologiskt välbefinnande (Idealtyper). I genomsnitt var de analys-behandlade barnen CGAS-resultat 10 poäng högre. Gällande idealtyperna, var proportionen OK/Troubled barn 21/10 i analysgruppen men 8/22 i BVC-gruppen. Intervjuaren bedömde alltså att det fanns fler ”OK”-barn i analysgruppen. Övriga instrument visade ingen signifikant skillnad. Vi ser här ett värde av att studien i så hög grad använt sig av kvalitativa metoder. Dessa tycks ge en säkrare kliniskt relevant bedömning – men innebär förstås mer arbete än enkäter.

Den andra rapporten gäller mammornas utveckling. Preliminärt tycks vi inte se några mellangrupps-skillnader. Vi tolkar det så att barnen, trots att det i snitt gått 4 år sen mor-baby-behandlingen, haft nytta av att som spädbarn ha varit med i en terapeutisk situation. Mammorna, däremot, har varit mera svåra att påverka i behandlingar som, från ett vuxen-perspektiv, måste sägas ha varit relativt korta. Mammarapporten håller nu på att färdigställas: “A long-term follow-up of a randomized controlled trial of mother-infant psychoanalytic treatment: Outcomes on mothers and interactions”. Författarna är de samma som i barnstudien.

Vi planerar nu även en kvalitativ studie som ska koncentrera sig på analys-behandlingarna. Frågeställningen är: vilka karakteristika tycks känneteckna en lyckad respektive mindre lyckad analysbehandling? Svar på sådana frågor är viktiga för att kunna föreslå ”rätt behandling till rätt patient”.

Gällande medelsanvändning hänvisar vi till bifogade Excel-filer ”Allmänna Barnhuset, Ek redov Dnr 533_11”. Medlen har i huvudsak bekostat vår arbetstid samt, i mindre grad, några kongressresor samt IT-avgifter till institutionen. Att dokumenten innehåller en post om konsultarvoden beror på att vi under en period tog ut arbetstids-ersättning till vårt företag, vilket ansågs något mer ekonomiskt fördelaktigt.

Vi avslutar med att tacka varmt för Allmänna Barnhusets generösa stöd. Vi skickar med en kopia på första artikeln. Forskningen har resulterat i ett utvecklingsarbete av psykoterapeutisk korttids-metodik på BVC. Det har renderat ett stöd från Allmänna Arvsfonden så att tio psykoanalytiker nu arbetar på BVC med korta interventioner och handledning av sjuksköterskor. Detta ska utvärderas i ett separat doktorandprojekt.

Stockholm 15 augusti 2014

Björn Salomonsson

Majlis Winberg Salomonsson

Enheten för barn- och ungdomspsykiatri, Institutionen för Kvinnors och Barns Hälsa, Karolinska Institutet

Ladda ner rapporten som pdf