Delaktighet och rättssäkerhet vid psykiatrisk tvångsvård

Ds 2014: 28
Remissvar från Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Barnhuset är i huvudsak positivt till de framförda förslagen. De kommer att bidra till att patientsäkerheten och rättssäkerheten stärks inom den psykiatriska tvångsvården. 

Positivt är också tydliggörandet av att vårdgivarnas kvalitetssäkringsarbete ska omfatta åtgärder för att minska behovet av tvångsåtgärder. Särskilt viktigt är förslaget att tydliggöra barns särskilda sårbarhet och särskilda rättigheter i lagen om psykiatrisk tvångsvård.

Men vi saknar några viktiga förslag.

Enligt artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn. Det blir inte tillräckligt tydligt i förslag 4.4 där formuleringen är att tvångsåtgärder när det gäller barn endast får vidtas när det är förenligt med barnets bästa. Formuleringen behöver skärpas så att det tydligt framgår att tvångsåtgärder inte enbart ska vara förenliga med barnets bästa utan utgå från barnets bästa.

Artikel 3 slår också fast att konventionsstaterna skall säkerställa att institutioner, tjänster och inrättningar som ansvarar för vård eller skydd av barn uppfyller av behöriga myndigheter fastställda normer, särskilt vad gäller säkerhet, hälsa, personalens antal, och lämplighet samt behörig tillsyn. Det är inte förenligt med ett barnrättsperspektiv att tvångsvårda psykiskt sköra barn tillsammans med vuxna, speciellt inte med vuxna som vårdas inom ramen för rättspsykiatrisk vård. Barnhuset vill se en reglering som uttryckligt förbjuder att barn vårdas på vuxenpsykiatriska avdelningar eller inom rättspsykiatrin. Organisation eller resursbrist inom landstingen är inte ett godtagbart skäl till att barn vårdas med vuxna inom psykiatri eller rättspsykiatrin.

Barnhuset föreslår vidare att underrättelseskyldigheten till Inspektionen för vård och omsorg inträder vid varje tillfälle som en person under 18 år hålls fastspänd, oavsett tidsperiod.

Det är ytterst tveksamt om de tvångsåtgärder som används inom psykiatrin generellt sett utgår från barnets bästa. Barnhuset saknar en jämförelse och en analys om hur andra länder använder tvångsåtgärder som till exempel fastspänning och isolering när det gäller barn, om metoderna har stöd i forskning och om det finns alternativa åtgärder. Vi föreslår därför att regeringen ger lämplig instans i uppdrag att utreda det.

Föredragande i ärendet har varit Åsa Landberg.

 

2014-11-28

Cecilia Sjölander
Chef Stiftelsen Allmänna Barnhuset

Ladda ner remissvaret som pdf