Samordnat ansvar för vissa familjefrågor

Remissvar: S2014/3313/FST

Här kan du ladda ner remissvaret som pdf

Stiftelsen Allmänna Barnhuset har valt att främst lämna synpunkter på de delar som berör familjerättens område, vårdnad, boende och umgänge samt föräldrastöd.

I utredningen framhålls att ett tydligt barnperspektiv ska vara vägledande för den nya myndigheten liksom barnets rätt till delaktighet och inflytande. Barnhuset vill därför inledningsvis lyfta fram några av artiklarna i Barnkonventionen som berör den föreslagna myndighetens ansvarsområden;

Artikel 3. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

Artikel 9. Konventionsstaterna skall säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning, i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett sådant beslut kan vara nödvändigt i ett särskilt fall, t ex vid övergrepp mot eller vanvård av barnet från föräldrarnas sida eller då föräldrarna lever åtskilda och ett beslut måste fattas angående barnets vistelseort.

Artikel 12. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Om den nya myndigheten ska leva upp till ambitionen om ett tydligt barnperspektiv och barnets rätt till delaktighet och inflytande behöver det tydligt framgå hur barnperspektivet och barnkompetensen ska säkerställas i den nya myndigheten.

Utredningen visar på att det pågår ett omfattande utvecklingsarbete inom det familjerättsliga området och inom föräldrastödet som berör flera myndigheter och verksamheter.

Barnhuset delar uppfattningen om att det finns ett behov av ett förstärkt stöd, samordning och helhetssyn i frågor som rör föräldrastöd och familjerätt. Och att barnets perspektiv och barnets bästa ska vara vägledande vid bedömning av familjers situation, förutsättningar och behov.

Barnhuset delar också uppfattningen om att familjers behov och familjepolitik inte är en homogen eller okomplicerad fråga. Tanken att samordna vissa familjefrågor är god men konsekvenserna behöver beskrivas tydligare. Hur kan man inom ramen för den nya myndigheten få en bättre helhetssyn på barnfamiljers behov med utgångspunkt från barnets bästa?

Det familjerättsliga området och föräldrastödjande insatser spänner över ett brett fält och som innefattar flera nivåer, prevention i form av främjande och förebyggande arbete, insatser till riskgrupper och myndighetsingripande åtgärder.

Utredningen påpekar att fokus bör ligga på förebyggande insatser och stöd i föräldraskapet vilket naturligtvis är viktigt men parallellt behöver arbetet förbättras och samordnas för de mest utsatta barnen och deras föräldrar.

Barnhuset anser att det finns flera oklarheter i utredningen kring hur samordningen ska gå till och att de förslagna ansvarsområdena för den nya myndigheten inte självklart kommer att leda till den helhetssyn som eftersträvas. Det framgår inte av utredningen på vilket sätt den nya myndigheten kan bli mer effektiv och ändamålsenlig och inte heller hur barnperspektivet ska säkerställas.

 

Överväganden och förslag kap 5.2 och 5.3 

Namnförslaget; ”Myndigheten för familjerätt och adoption” Namnet är inte rättvisande när det gäller myndighetens ansvar för föräldrastödsarbetet eller tonvikten på det förebyggande arbetet och inte heller det stärkta barnperspektivet som ska vara vägledande.

 

Familjerättsliga området

Familjerättens ärenden som rör vårdnad, boende och umgänge handlar om alltifrån enklare former av rådgivning och stöd till barn och föräldrar till kvalificerad handläggning och utredning av barn och föräldrar som befinner sig i en mycket svår och utsatt situation. Antal ärenden som går till domstol har ökat kraftigt de senaste åren och konflikterna tenderar att bli mer komplexa och svårlösta. Barnets utsatthet behöver därför ses ur ett brett perspektiv där både våld, missbruk och psykisk sjukdom kan förekomma. Barnhuset har i sitt projekt ”Barnets rättigheter i vårdnadstvister” kunnat konstatera att nuvarande arbetsmetoder och handläggningsprocesser inte är tillräckligt effektiva för att hitta hållbara lösningar för barn och föräldrar. För att få en helhetssyn på barn och föräldrars situation och behov har man i projektet framgångsrikt prövat nya samarbetsformer mellan familjerätt och socialtjänstens olika enheter för utredning och stöd till barn och föräldrar.

Barnhuset instämmer inte i beskrivningen om att familjerätten intar en särställning inom socialtjänsten. Familjerättens målgrupp är till viss del en annan men överlappningen till socialtjänstens individ- och familjeomsorg har i olika kommuners kartläggningar visat sig vara mellan 50 – 80 %. Det finns därför en stor risk i att lyfta ut ansvaret för de familjerättsliga frågorna och från den myndighet som har ansvaret för den socialtjänstens individ- och familjeomsorg.

I utredningens bakgrundsbeskrivning står det att det behövs en samordnande myndighet för olika insatser riktade till barn med anledning av att föräldrarna tvistar om dess vårdnad, boende och umgänge”. Familjerätten har inom nuvarande lagstiftning inte möjlighet att besluta om insatser till barn, utan det ansvaret har socialtjänstens individ- och familjeomsorg. Ansvar för samordning och kunskapsutveckling – för att möta dessa familjers problematik och uppmärksamma barnets behov – behöver förtydligas. Konsekvenserna av att dela upp det centrala ansvaret mellan familjerätten och socialtjänstens individ- och familjeomsorg behöver därför utredas ytterligare.

I behovet av förebyggande insatser för att stärka föräldrarollen lyfts föräldrastödsinsatser fram som ett alternativ till samarbetssamtal. Barnhuset ser en risk i att blanda ihop dessa olika insatser. Det är viktigt att skilja ut det förebyggande föräldrastödsarbetet från förebyggande stöd till separerade föräldrar som syftar till att minska tvister i domstol. Insatserna riktas huvudsakligen till olika målgrupper med olika problematik, som kräver olika kompetenser, kunskapskällor och samverkanspartners.

Det finns med all säkerhet samordningsvinster dem emellan men de leder inte självklart till de effektivitetsvinster som utredningen beskriver.

Frågorna som rör det familjerättsliga området behöver ytterligare förtydligas avseende ansvar, avgränsningar och hur samverkan/samordning ska organiseras både inom den nya myndigheten och i relation till övriga myndigheter.

 

Föräldrastöd

Barnhuset ser fram emot att staten får ett tydligare ansvar för det främjande och förebyggande föräldrastödet. Länsstyrelsens uppdrag att under 2014-2017 stödja och utveckla föräldrastödjande insatser är positivt men det finns ett tydligt behov av en nationell aktör med ett långsiktigt ansvar för samordning, kunskapsutveckling och utvärdering av det föräldrastödjande arbetet.

Vi ser det som mycket positivt att familjecentralerna lyfts fram som en framgångsrik arena för det förebyggande arbetet. Barnhuset har under många år aktivt stöttat familjecentralernas arbete genom att anordna seminarier för erfarenhet och kunskapsutbyte mellan familjecentralerna. Familjecentralen är som organisation extra ”sårbar” genom sin samverkan mellan olika huvudmän. Vid ekonomiskt kärva tider har familjecentralerna i landet fått strida hårt för sin existens. En nationell aktör med ansvar för föräldrastödsfrågorna skulle kunna lyfta fram och stärka familjecentralernas arbete.

Det förebyggande föräldrastödet skulle i vissa delar kunna samordnas med familjerättens samarbetssamtal och i vissa delar också med familjerådgivningen, men det behöver närmare utredas hur och vilka samordningsvinster som skulle kunna uppnås. Den nationella föräldrastödsstrategin betonar att föräldrastödet ska vara frivilligt och utgå från det behov föräldrar själva uttrycker. När det gäller samarbetssamtal är dessa visserligen frivilliga men kan ibland av föräldrar i en utsatt situation upplevas som ”tvingande”.

I förslaget framgår tydligt en ambition att ytterligare stärka det förebyggande föräldrastödet men det återspeglas inte i förslaget om myndighetens resurstilldelning.

 

Stockholm den 26 juni

Ylva Söderlind Göthner                           Cecilia Sjölander
Föredragande                                         Chef Stiftelsen Allmänna Barnhuset

 

Här kan du ladda ner remissvaret som pdf: Samordnat ansvar för vissa familjefrågor