2011

1. Spädbarnsproblem – en uppföljningsstudie

Projektansvarig: Björn Salomonsson, med.dr, Karolinska Institutet, Kvinnor och barns hälsa, Enheten för Barnpsykiatri, Stockholm.
Projektet är en uppföljningsstudie av en tidigare genomförd randomiserad studie om effekter av tidig mor – barnpsykoterapi. I denna studie följs barnen upp vid 4,5 års ålder och behandlingens långtidseffekter undersöks. Studien är unik då endast få strikt randomiserade och kontrollerade studier har gjorts i Sverige och än färre långtidsuppföljningar. Det finns därför liten kunskap om ifall ”det lönar sig” att satsa på de spädbarnsbehandlingar som utförs.
Störningar i mor – barnrelationen förekommer hos c:a 10 % och har visats ge långtidseffekter på moderns och barnets hälsa. Vi har idag kunskap om vikten av tidiga preventiva insatser för att minska både mammors och spädbarns lidande.
I studien undersöks en metod, mor spädbarnspsykoanalytisk behandling. Den har likheter med de samspelsmetoder som används vid många svenska spädbarnsverksamheter. Metoden vilar på psykodynamisk grund och ser både barnet och mamman som aktörer i relationsstörningen. Den kan utövas av speciellt utbildade terapeuter och bör därför på sikt kunna få spridning över landet.
Det finns behov av svensk klinisk forskning inom spädbarnsterapi. Studien förväntas kunna bidra med kunskap till både forskare och behandlare.


2. Stabilitet i samhällsvård för barn – en studie om sammanbrott och återplaceringar
Projektansvarig: Viktoria Westerberg, socionom, Forskningsenheten, FoU Västernorrland.
I familjehemsvård är det barnet som står i centrum och ansvaret delas mellan socialtjänsten, familjehemmet och föräldrarna. Med sina olika erfarenheter kan dessa fyra berörda grupper ge den information som krävs för att skapa en helhetsförståelse av hur sammanbrott upplevs. Studiens syfte är att, utifrån projektets frågeställningar, belysa hur sammanbrott i samhällsvård upplevs av barnen, föräldrarna, familjehemsföräldrarna och socialsekreterare.
Utifrån studiens syfte, att belysa upplevelser av sammanbrott, kommer kvalitativa djupintervjuer med socialsekreterare, barn, biologiska föräldrar och familjehemsföräldrar att genomföras för att erhålla beskrivningar av upplevelser kopplade till sammanbrott. Intervjuer genomförs med 40 informanter (8 barn under 12 år, 8 barn mellan 12 och 16 år, 8 biologiska föräldrar, 8 familjehemsföräldrar och 8 socialsekreterare).
Studien förväntas ge värdefull kunskap om vilka upplevelser och konsekvenser sammanbrott får för de berörda och om stöd (och i så fall vilket) behövs då sammanbrott är oundvikligt. Studien förväntas dels öka förståelsen för innebörden av detta komplexa och vanligt förekommande fenomen inom samhällsvård för
barn dels tillföra kunskap inom ett område där kunskapsluckor finns.
Studiens resultat förväntas ha ett värde för såväl praktiskt socialt arbete som forskning. Barnen står i centrum för social barnavård och är trots det fortfarande ofta frånvarande i forskning. Förhoppningsvis kan denna studie ha betydelse för att barn integreras i forskning och ges möjlighet att delge sin upplevelse.


3. Implementering, utvärdering och utveckling av ett utbildningsprogram för föräldrar som har kognitiva funktionsnedsättningar
Projektansvarig: Mikaela Starke, FD, lektor, socionom, Institutionen för
socialt arbete, Göteborgs universitet.
Forskning visar att barn som lever med föräldrar med kognitiva funktionsnedsättningar behöver ppmärksammas som en riskgrupp. De riskerar att i högre grad än andra barn, erfara såväl psykisk som fysisk försummelse, bristande stimulans, social isolering samt fattigdom. Forskning visar också att föräldrarnas nedsättningar på olika sätt och omfattning inverkar på barnens uppväxtvillkor. Förhållandena i familjerna är ofta komplexa i den meningen att insatser behövs under lång tid och flera olika aktörer är inblandade. Det gör skillnad för barn och föräldrar om yrkesverksamma får kunskaper och tillgång till relevanta arbetsmetoder. Ett anpassat och adekvat stöd bidrar till att öka förutsättningarna för barnens välbefinnande och föräldrarnas förmåga.
När det gäller barns och ungas egna beskrivningar om hur uppväxten och vardagen gestaltar sig, framkommer olika berättelser. Studier visar att de upplever sig som annorlunda och att de på olika sätt försökt få omgivningens uppmärksamhet. Att de inte lyckats, förklarar de unga med att de vuxna har en alltför stor tillit till föräldrars förmåga samt ovilja att se barnets situation.
Sammantaget visar detta på behov av nya metoder som tar hänsyn till att barn kan leva med föräldrar som har svårigheter. Det övergripande syftet med projektet är att pröva och utveckla öräldrautbildningsprogrammet Parenting Young Children (PYC) i en svensk kontext.


4. Hemmasittande barn och ungdomar – ett samhälls- och hälsoproblem
Projektansvarig: Malin Gren Landell, leg psykolog, PhD, Institutionen för Beteendevetenskap och Lärande, Linköpings universitet.
Hemmasittare används som begrepp för elever som utan giltigt skäl stannar hemma från skolan under en längre sammanhängande period.
Det rapporteras som ett växande problem men systematiska studier av förekomst, orsaker och åtgärder saknas. Långvarig skolfrånvaro kan leda till allvarliga negativa psykosociala konsekvenser och är kostsamt både för individ, familj och samhälle. Kartläggning av förekomst som Skolverket har gjort visar att många
kommuner inte har kunskap om omfattningen av längre skolfrånvaro i de egna rektorsområdena.
Denna studie undersöker vilka individ och miljöfaktorer som är relaterade till hemmasittande hos barn och ungdomar. Till studien rekryteras elever i åk 1 9. Datainsamlingen består av ett antal etablerade formulär avseende psykisk ohälsa, frågor rörande specifika faktorer som har rapporterats vid skolvägran samt sociodemografiska uppgifter.
Trots att problematiken är mycket kostsam både för samhälle och individ så saknas både deskriptiva studier och studier av prevention och behandling. Projektet är sålunda angeläget både i kliniskt och samhällsekonomiskt avseende.
Det är angeläget att kunskapen om psykisk ohälsa och psykiatriska frågeställningar ökar inom skolan så att man i högre utsträckning kan upptäcka och effektivt handlägga sådan problematik.


5. Flickors och pojkars upplevelse av tillhörighet vid placering i släktingfamiljer respektive icke-släktingfamiljer – ett interaktivt perspektiv.
Projektansvarig: Lena Hedin, doktorand, adjunkt, Akademin för juridik, psykologi och socialt arbete, Örebro universitet.
Av de barn och ungdomar som omhändertas i Sverige placeras flertalet i fosterhem. Efter lagändring 1998 ska socialnämnden vid beslut om fosterhemsplacering i första hand överväga placering hos släktingar och andra närstående. Syftet med denna studie är att fördjupa kunskapen om flickors och pojkars placering i släktinghem respektive icke-släktinghem samt vad som påverkar deras identitetsutveckling och känsla av tillhörighet. Inriktningen i undersökningen är på det vardagliga livet i fosterfamiljen men även i ungdomens övriga sociala sammanhang, såsom i skolan och med kamrater, och hur detta upplevs av den unge.
Studien är kvalitativ och det är samspelet mellan den placerade ungdomen och hans/hennes fosterfamilj respektive biologiska familj som står i fokus. De metoder som används är intervjuer av ungdomen och hans/hennes båda familjer, dvs. fosterfamiljen och den biologiska familjen, ungdomens nätverkskarta, videoinspelning.
Urvalsgruppen är flickor och pojkar, som var 13-16 år vid placeringstillfället och placerades jml. SoL eller LVU, i släktinghem eller icke-släktinghem. De enda ungdomar som valts bort är flyktingungdomar, som bott kort tid i Sverige och därför har en turbulent situation och ej kan språket.
Projektet förväntas tillföra ökad kunskap om ungdomars upplevelse av att placeras hos släkt, nätverk eller främmande familjer och vad som bidrar till att skapa eller motverka en känsla av tillhörighet till familjen. Studiens resultat kan förhoppningsvis användas inom den sociala barnavården för att försöka minska andelen sammanbrott.


6. Pilotprojekt för att utpröva ett anknytningsbaserat behandlingsprogram för späd- och småbarn till traumatiserade flyktingföräldrar.
Projektansvarig: Monica Brendler, leg. psykoterapeut, Röda korsets Center för torterade flyktingar, Karolinska Institutet, Institutionen för kvinnors och barns hälsa, Stockholm.
Detta är ett pilotprojekt med syfte att utifrån anknytningsteori och modern traumaforskning utpröva en etablerad behandlingsmetod, Marte Meo – samspelsbehandling, kompletterad med psykoedukativa samtal, på extremt traumatiserade flyktingföräldrar och deras små barn. Interventionen utvärderas enligt Emotional Availability Scale. Uppföljning görs genom fokusgrupp med föräldrarna för att erhålla deras upplevelse och uppfattning om metoden.
Både svensk och internationell forskning visar att flyktingföräldrar som utsatts för tortyr lider av PTSD eller uppvisar sk PTSS (nästan fullt utvecklad PTSD) och att barnen till de torterade föräldrarna också visar psykopatologiska symptom, som PTSD, nedstämdhet, kroppsliga ångestsymtom och beteendestörningar.
Forskning visar också att barn till traumatiserade föräldrar uppvisar en desorganiserad anknytning. Det gäller oavsett vem av föräldrarna, modern eller fadern, som traumatiserats av krig och tortyr.
I Sverige finns ett stort behov av att utveckla omhändertagande och behandlingsinsatser för de barn och föräldrar där föräldrarna har med sig obearbetade trauman från tortyr och krig när de kommer till Sverige. Något program för behandling av späd och småbarn till flyktingföräldrar med traumatisk bakgrund finns idag inte i Sverige. I Nederländerna pågår behandlingsforskning kring denna grupp och i Norge planeras sådan behandlingsforskning.
Projektet förväntas öka uppmärksamheten inom MVC/BVC på risker med att otrygga anknytningsmönster kan utvecklas när en eller båda föräldrarna varit utsatta för krig och tortyr. Det förväntas också bidra till att påbörja formulering av ett behandlingsprogram som kan tillämpas av psykolog eller annan specialist inom arnhälsovården. Dessutom förväntas projektet ge underlag till ytterligare forskning kring effekter av ett preventionsprogram gällande anknytning mellan traumatiserade flyktingföräldrar och deras små barn.


7. Utvärdering av behandling för barn och ungdomar på BUP som upplevt våld i hemmet.
Projektansvarig: Ole Hultmann, psykolog, doktorand, BUP-mottagning Gamlestaden, Västra Götalandsregionen, Psykologiska Institutionen, Göteborgs unviersitet.
Det övergripande syftet med projektet är att utvärdera effekten av två olika behandlingsmetoder för barn som upplevt våld i hemmet; Trauma Focused Cognitive Behavioral Therapy (TF CBT) för barn inom BUP som upplevt våld mot mamma och familjebehandling inom BUP samt att undersöka om det finns undergrupper där bättre effekt uppnås av den ena av metoderna. Syftet är att lyfta fram barns upplevelser av våld som ett eget kompetensområde inom BUP.
Det finns ytterst få studier rörande andelen BUP patienter som upplevt våld i familjen. Den inventering som gjorts på alla nya patienter år 2007 på en öppenvårdsmottagning i Göteborg tyder på att en relativ hög andel av patienterna upplevt våld i sin familj (20 30 %).
Flera kliniker har nu riktlinjer som säger att behandlarna i större utsträckning än hittills ska fråga om barnet varit utsatt för våld i familjen, t ex genom den telefonintervju som flera barnpsykiatriska kliniker börjat använda på senare år (Brief Child Family Phone Interview). För att dessa riktlinjer ska få genomslag krävs det att behandlarna inom BUP är trygga med att de har kompetens, och tillgång till verkningsfulla metoder, för att hjälpa de barn som identifieras som våldsutsatta.
I dag finns ingen kontrollerad studie vare sig nationellt eller internationellt vad avser behandling inom BUP av barn som upplevt våld i familjen.
Projektet förväntas bidra till en generell kunskapshöjning gällande interventioner och utvecklingsbehov samt bidra till ökad medvetenhet om BUP:s ansvar för denna grupp barn. Resultatet av utvärderingen kommer att spridas både nationellt och internationellt.


8. Effektiv matematikundervisning för att hjälpa socialt utsatta barn lyckas i skolan:
En randomiserad och kontrollerad studie av Morningside Mathematics
Projektansvarig: Martin Hassler Hallstedt, leg. psykolog, Institutionen för
Psykologi, Uppsala universitet.

Projektet är ett delprojekt i ett större projekt som implementerar och utvärderar Morningside Mathematics (MM) i Helsingborgs Stad. Den stora utvärderingen av MM kommer att genomföras 2011 2013 på en opulation om 120 socialt utsatta barn, exempelvis fosterhemsplacerade barn. I det stora projektet ndersöks även om förbättrade matematikfärdigheter leder till minskad symtomnivå hos barnen. Den första delen av projektet omfattar prövning och utveckling av den nätdel som kommer att ingå i interventionen i den andomiserade studien. I början av våren 2011 testas nätdelen på en grupp elever och under resten av året vidareutvecklas nätdelen utifrån dessa resultat.
Den andra delen av projektet omfattar utveckling av ett vetenskapligt tillförlitligt mätinstrument för att mäta matematikfärdigheter. Detta arbete genomförs huvudsakligen under våren 2011.
Den tredje delen av projektet omfattar genomförandet av en randomiserad och kontrollerad studie av MM på socialt utsatta barn. Studien inleds under hösten 2011 och avslutas våren 2012. Studien är viktig därför att den dels prövar en väsentligt förnyad version av en lovande intervention och dels har en högre grad
av kontroll än tidigare pilotstudier.
Studien förväntas bidra till upptäckten av ett nytt arbetsområde för att förbättra psykisk hälsa hos utsatta barn. I förlängningen kan projektet bidra till utbredningen av evidensbaserad forskning inom tbildningsområdet i Sverige och till att mer psykologisk forskning intresserar sig för hur innehållet i undervisning påverkar psykisk hälsa.


9. Traumafokuserad krisbehandling för våldtagna flickor 13 – 17 år
Projektansvarig: Carin Nordenstam, socionom/doktorand, BUP´s specialenhet Mottagning Vasa, Stockholms läns landsting, Kunskapscentrum för katastrofpsykiatri, Uppsala universitet.
I projektet undersöks om snabbt insatt traumafokuserad gruppbehandling är bättre än sedvanlig behandling när det gäller att underlätta återhämtningen och förebygga kroniska skador och recidiv hos flickor 13-17 år som utsatts för våldtäkt.
I projektet utprövas en metod som innefattar ett akut krisbemötande och en behandlingsinsats som på lång sikt kan verka förebyggande. Den gruppverksamhet som kommer att erbjudas innebär inte bara att den handlar om gruppterapi utan också att det är en gruppbehandling av rätt sort, d v s anpassad för att ges i det akuta stadiet. Avsikten är då att utveckla en metod som skall pröva huruvida den kan förhindra senare symtomutveckling och därmed onödigt lidande och undanröja kommande behandlingsbehov. En bedömning görs enl speciella kriterier av om flickorna har behov av och kan tillgodogöra sig gruppbehandling. De som bedöms vara lämpade fördelas slumpmässigt på två grupper. En grupp kommer att erbjudas gruppbehandling och en grupp erbjuds sedvanlig behandling och blir en kontrollgrupp.
I stort sett saknas utvärderingar av och forskning på gruppbehandling av tonåringar som utsatts för våldtäkt.
Projektet är ett avhandlingsarbete och är knutet till Uppsala universitet. Det utgörs av 3 delstudier; en prospektiv experimentell studie av strukturerad gruppterapeutisk behandlingsmodell, med experimentgrupp och kontrollgrupp samt fyra mätpunkter , en studie som utgörs av journal och enkätstudie för att kartlägga flickor 13-17 år som utsatts för våldtäkt samt en studie med djupintervjuer med flickor som avböjt hjälp initialt samt ”drop outs”.
Det förväntas bidra med kunskap till praktiken och på så sätt komma utsatta flickor och deras familjer till del. Projektet förväntas också bidra till att utveckla kunskap om generella risk- och skyddsfaktorer för denna grupp flickor.
Denna del avser delstudie tre som är en intervjustudie med ett representativt urval av flickor ur grupper som exkluderats ur studien samt en fjärde grupp som är ”drop outs” eller som initialt tackat nej. Syftet är att se om/hur dessa flickor fått hjälp och om de har andra behov och hur stödet i så fall ska utformas.


10. Barns upplevelser av umgängestvång
Projektansvarig: Karin Röbäck, socionom, doktorand, Institutionen för Socialt arbete, Göteborgs Universitet.
Studiens syfte är att undersöka barns upplevelser vid umgängestvång, för att öka
förståelsen för hur barn upplever den konfliktsituation som verkställighet innebär. I projektet intervjuas barn från 6 år, som berörts av ett beslut där verkställighet har förordnats mot den ena partens eller barnets vilja.
I 2006 års reform av föräldrabalken stärktes såväl frågorna om hur barn kommer till tals som vikten av barns skydd. Det finns dock mycket lite svensk forskning om hur barnen själva upplever att vara föremål för föräldrarnas tvist om vårdnad, boende och umgänge. Barn kan genom verkställighet tvingas till umgänge med
den förälder han eller hon inte bor tillsammans med, mot sin egen och/eller boendeförälderns vilja. Inom denna del av familjerätten finns ingen svensk forskning som fokuserar barns upplevelser. Denna studie ämnar bidra till att fylla denna kunskapslucka.
Resultat från sökandes avhandlingsarbete pekar på att det är få barn som kommer till tals och blir delaktiga i processen, och ännu färre vars vilja får avgörande betydelse för domslutet. Rätten ifrågasätter riktigheten och allvaret i barnens uttalade vilja, och omformulerar vad de anser vara barns ”verkliga vilja”. Resultaten visar också att uppgifter om våld och missbruk kan ändras under processen till mer abstrakta formuleringar som ”bråk” och ”konflikter”.
På detta sätt osynliggörs den verklighet barnen kan ha levt med. Det blir därför angeläget att närmare undersöka barns egna upplevelser av långvariga tvister som innefattar umgängestvång. Projektet är kvalitativt och explorativt inom ett nytt forskningsområde. Det bygger på tematiskt strukturerade intervjuer och ca 15-20 barn i åldrarna 6-12 år kommer att intervjuas.
Det förväntas kunna ge ny kunskap kring barns beskrivningar och tolkningar av sin situation när föräldrar inte kan komma överens om boende och umgänge. Projektet kan också ge ny eller utökad kunskap om modeller för att förstå barns delaktighet och möten med professionella i rättsprocesser. Detta är av hög relevans för dem som i professionell eller ideell verksamhet möter barn och deras familjer.