Tunga uppgifter för nya social-sekreterare ökar personalomsättning

Oerfarna och nyexaminerade socialsekreterare får alltför ofta de svåraste arbetsuppgifterna – att utreda fosterhemsplaceringar av barn och ungdomar. Så ser verkligheten ut i många kommuner runt om i landet. Effekten blir hög personalomsättning, en extremt stressig arbetsmiljö och höga kostnader.

I boken ”Att bygga kompetens för kvalificerade utredningar av barn och unga”, presenteras en kartläggning och analys av denna problematik i sju kommuner i Uppsala, och det åtgärdsprogram som blev resultatet.

De sju kommuner i Uppsala län som beskrivs i boken Att bygga kompetens för kvalificerade utredningar av barn och unga, delar sina problem med många av Sveriges övriga kommuner: det är en alldeles för stor omsättning av socialsekreterare som utreder barn och ungdomar. Det innebär att kommunerna känner sig tvingade till att låta oerfarna, nyexaminerade socialsekreterare ansvara för utredningar, som hör till de tyngsta och svåraste uppdragen man kan utföra inom socialförvaltningen.

– Det strider egentligen mot Socialstyrelsens rekommendationer som säger att man ska vara mer erfaren för att utföra sådana uppgifter, säger Anna-Lena Lindqvist som varit både redaktör för boken och projektledare. Hon är docent i socialt arbete vid Stockolms universitet och är specialiserad kring frågor som rör kompetensutveckling inom socialt arbete.

7 av 8 kommuner deltog

Boken är en rapport som beskriver genomförandet av första fasen i ett utvecklingsprojekt i Uppsala län. 7 av 8 kommuner har deltagit i den första fasen, och nu har även den 8:e kommunen anslutit sig.

– Situationen såg annorlunda ut i de olika kommunerna när vi började vårt arbete, berättar Anna-Lena Lindqvist. Så vi studerade varje kommuns egna strategier för hantera problemen, och lät även handläggarna själva komma till tals.

– Det blev till exempel uppenbart att de flesta av kommunerna erbjöd olika slags vidareutbildningar. Men i många fall hade man brister i själva arbetsförutsättningarna som gjorde att folk var tveksamma till om de ville stanna kvar.

Tre viktiga punkter för dräglig arbetssituation

Anna Lena Lindqvist konstaterar att projektet identifierat tre viktiga arbetsvillkor som var avgörande för om socialsekreterarna stannade kvar eller inte:

  • Att bemanningen var tillräcklig stort tilltagen för att inte personalens kapacitet skulle vara maximalt utnyttjad för jämnan.
  • Att arbetsledarna fanns tillgängliga och kunde hjälpa till med prioriteringar. ”Alltför ofta var cheferna upptagna med ekonomiska problem och administrativa sysslor”, säger Anna-Lena Lindqvist.
  • Att organisationen var stabil och inte ändrades för ofta. ”Vi kunde se att omorganisationer ofta medförde att professionella nätverk rycktes sönder”.

”Detta var något som många av cheferna i de kommuner vi undersökte tog till sig. Det har genomförts färre omorganisationer i dessa kommuner sedan vi satte igång med vårt projekt och man har också i flera kommuner förbättrat situationen på flera sätt”, berättar Anna-Lena Lindqvist.

Personligt illa berörd av situationen ibland

– Några gånger har jag blivit riktigt illa berörd av den förfärligt dåliga introduktion som har genomförts för de här viktiga jobben. Nyexaminerade socialsekreterare har blivit tilldelade stora, svåra ärenden utan vägledning. Och anledningen har varit att deras arbetsgrupper varit så hårt belastade att de inte orkat eller förmått att uppmärksamma dessa nya personer i arbetslaget.

Personalomsättningens nota för ett år: sex miljoner

Bortsett från stressen för medarbetarna, och framför allt för barnen som kan uppleva att deras handläggare byts ut ett flertal gånger, är den ekonomiska förlusten påtaglig för kommunerna. Projektet har låtit ekonomen Anders Johrén räkna på hur mycket den stora personalomsättningen på 25 % det senaste året har kostat Uppsala kommun. Den sammanlagda summan blir knappt sex miljoner kronor. Att ersätta en anställd som slutat beräknas kosta 340 000 kronor i extra kostnader.”,

Förslag: Inspireras av läkarutbildningarna

För att komma till rätta med problemen, föreslår projektgruppen att utbildningen av socialsekreterarna borde inspireras av läkarutbildningens allmänna- och specialisttjänstgöring. Detta genom att dela upp de insatser som skall göras i två steg.

– Man kan jämföra detta med AT-läkarna som får organiserad stöttning och kompetensutveckling i början. Och när man sedan vill specialisera sig får man en motsvarande utbildningsperiod, säger Anna-Lena Lindqvist.

– Idag blir man alltför ofta bemött som en fullfjädrad utredare när man kommer som nyexaminerad. Sedan efter två-tre år så får man nog och söker sig vidare därför att man känner sig utsliten och sönderstressad. I och med vårt förslag skulle man kunna undvika detta. Vi har mött mycket positiva reaktioner på vårt förslag från ”våra” kommuner.